Konsten kan vara en kraftfull motståndshandling, inte nödvändigtvis genom ett radikalt budskap, utan snarare genom sitt förhållningssätt, det sätt som den framträder.
Ett lysande exempel är den utställning på Kramfors konsthall som har vernissage idag fredag. De två konstnärer som ställer ut är Lisa Gerdin och Henrik Samuelsson, båda med rötterna i Ångermanland.
Lokalen domineras av räls, järnvägsräls alltså, det är en skulptur av Lisa, 14 meter lång, tillverkad i massiv, obehandlad furu. Lisa Gerdin berättar att konstverket är skapat särskilt för platsen, och även för trakten i allmänhet. Lisa har rest i 30 år mellan Stockholm och sin barndoms Örnsköldsvik, och det är knappast en tillfällighet att ha väljer resandet som motiv.
Jag är helt säker på att Kramforsborna kommer att ta konstverket till sina hjärtan, vem av oss som bor här har inte ett starkt förhållande till järnvägar?
Naturligtvis har skulpturen många fler ingångar, det är vägen, det avbrutna lika mycket som det oändliga, att resa och att komma fram. Två parallella linjer är en arketypisk form, med ett minst sagt mångtydigt innehåll, och Lisa Gerdin säger också att hon arbetar gärna med arketyper.
Materialet pekar hän mot skogen, så viktig här i Ådalen, men också för människan globalt. Det handlar kanske också om sågverksindustrin?
Lisa ställer ut bara ett konstverk till, en minimal installation, som består av två händer som sträcks ut ur en väggkontakt. Utgångspunkten är att högst vardagligt föremål, som talar om energi, spänning, det är många tankar och känslor som väcks till liv.
Henrik Samuelssons bidrag är två tavlor, i större format. På båda finns samma landskap, för övrigt från trakten utanför Prästmon, och är en lek med plats och motiv, som beskriver en förflytning mellan inre och yttre rum. De två tavlorna hör ihop, och är ändå separata verk. Färgmässigt är det ett intrikat spel med valörer, där alla grundfärger finns med, men starkt nedtonade.
Här finns mycket att fundera över.
Allt som allt fyra konstverk, inte mer. Äntligen en utställning utan mängder av tavlor – eller andra konstföremål – som bara upprepar sig själva, och bedövar åskådaren, och ropar ut: Köp, köp!
Gerdins och Samuelssons konst har någonting att säga, och de ger sig själva och oss tid att nå fram. Det är konst som vågar vara på allvar.
Utställningens titel är ”Vart” – någon som blir förvånad?
Utställningen pågår till den 20 augusti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar