Det började för 50 år sedan med en klassiskt inriktad musikutbildning på Kapellsbergs herrgård i Härnösand. På herrgården bodde fram till sin död 1956 Anna Hwass, som var en mycket musikalisk person och skrev egna sånger. Herrgården kom sedan att ägas av Kempestiftelsen, som önskade att ställa den till förfogande för musikutbildning.
1976 blir Härnösands folkhögskola huvudman för musikutbildningen, och 1981 flyttar man in i de nuvarande lokalerna.
Det rätta namnet är ”Kapellsbergs musiklinje vid Härnösands folkhögskola”, men de flesta säger nog fortfarande ”Kapellsbergs musikskola”, eller bara ”Kapellsberg”. Och eftersom kärt barn har många namn säger många lite kärleksfullt också ”Kapells”.
1976 startas på skolan en musikhandledarutbildning. Den klassiska skolningen är än idag kärnan i skolans verksamhet, även om den har breddats betydligt, och har numera plats för musikskapande av alla slag, jazz, folkmusik, kyrkomusik, pop och rock.
50-årsjubileet firades med stor musikfestival i dagarna tre. På fredag var det jubileumshögtid på folkhögskolan med musik och invigning av Röjås-salen, som är alltså skolans nyrenoverade aula. För er som inte vet: Röjås Jonas var violinist, spelman, musikpedagog, och faktiskt Kapellsbergs musikskolans förste föreståndare.
Lördagen inleddes med en lunchkonsert på Sankt Petri Logen, som var samtidigt en hyllning till den nyligen avlidne operastjärnan Ingvar Wixell. Senare var det stor festkonsert på Teatern. Festivalen avslutades på söndagen med en musikgudstjänst på Missionskyrkan och en promenadkonsert i Brännaborg.
Musikfestivalen höjdpunkt var utan tvekan festkonserten på lördagen. Nordiska kammarorkestern spelade under ledning av Miguel Ramos, elev på Kapellsberg årgång 1987. Samtliga solister var tidigare studenter vid skolan. Men även de nuvarande eleverna fick chansen att medverka, i form av kör.
Kvällen leddes, med både humor och kunskap av två föreståndare, den avgående Peter Lyne, och den tillträdande Helen Lundquist-Dahlén. För Helen var det lite av en tjuvstart då hon egentligen inte tillträder förrän den första december.
Programmet var digert, med stor bredd, och innehöll både instrumentalverk och operaarior. Det mesta förstås klassiskt, Strauss, Mozart, Chopin, Tjajkovskij, Hayden, Berlioz, Poulenc, men också ett helt nyskrivet verk av Peter Lyne, som hade sitt uruppförande under konserten. Delar av verket är inspirerade av Anna Hwass romanser. Så knöts ihop det förflutna med nuet, med en tydlig angivelse av riktning mot framtiden. Ett värdigt avsked för en omåttligt populär föreståndare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar