Årets PoesY –fräckt, uppkäftigt, politiskt

Den 13:e upplagan av PoesY avslutades traditionsenligt på lördag med final. Den var som vanligt festivalens kulmen, där poeter ur den svenska diktareliten läste egna alster.

Programmet inleddes med musik, också det en tradition. Det var Anna Jonshult som spelade några klassiska stycken på cello. Och nej, Bob Dylan kom inte i år heller.

Årets festival kunde sola sig i glansen av ett svenskt Nobelpris i poesi. De två konferencierna, Susanne Ekelund och Peter Degerman, började också med ett potpurri av Tranströmercitat. Paradoxalt nog var den första poeten, Helena Österlund, som har belönats med Borås Tidnings debutant pris, raka motsatsen till årets Nobelpristagare. Hennes poesi är så gott som kemiskt fri från metaforer. Däremot är den mättad med tung symbolik. Hennes långa diktsvit undersökte relationen mellan diktarsubjektet och världen på ett högst personligt och närvarande sätt.

Den egensinnige Joar Tibergs dikter var som kluriga aforismer, som byggde på motsatser och paradoxer, och som på ett oväntat sätt belyste det beklagliga tillståndet i världen, men pekade också på ett försynt vis mot nya möjligheter. Det var säkert ingen tillfällighet att han tillägnade sin uppläsning occupy-rörelsen.
Olivia Bergdahl, ung vinnare av SM i poetry-slam, läste uttrycksfullt dikter, som var som ordströmmar, fulla med ordlekar och fyndiga rim, och som pendlade starkt mellan det poetiska och det politiska.

Mångsysslaren Ulf Karl Olov Nilsson, förkortas kärleksfullt UKON, är en språkekvilibrist som i enkla meningar formulerar svåra frågor. Genom absurd humor blottlägger han världens jäkelskap och de bakomliggande maktstrukturerna.

Marie Silkeberg, professor i litterär gestaltning, läste en berättande dikt, med bilder från en Rysslandsresa, som rörde sig i spänningsfältet mellan det personliga och det politiska, och som kunde sägas handla om Pengar, Poesi och Politik.

Finalen avslutades grandiost med Daniel Boyacioglu. Han är estradör, hiphopartist, operakompositör, poetry-slamvinnare, poet, med mera. Med drastisk humor beskriver han en brutal verklighet av familjevåld och främlingsfientlighet. Men i hans texter finns även värme, ironi och en stor dos självdistans.

Han bjöd också på en raplåt. Boyacioglus framträdande löste slutligen upp den något överdrivet högtidliga atmosfär som annars lätt tar över under poesifestivalen. Årets finalfält var alltför mycket en frisk fläkt för att tillåta det. Fräckt, uppkäftigt, politiskt.

Poesi när den är som bäst.