1. Är det bra för poesin att Tomas Tranströmer får sådan enorm uppmärksamhet? Tränger han undan annan poesi, eller är det tvärtom, att nyfikenheten på poesi väcks?
Som gamle Spies sa: "Spelar ingen roll vad de säger, bara de talar om Spies!", och sedan ställde han till med en ny skandal. Skandalen här är att det dröjde 15 år innan poesin fick priset. Det är naturligtvis bara bra för all poesi, så länge undanskuffad av kommersialiserad nyttomentalitet och marknadstänkande.
2. Nobelpristagaren Heinrich Bölls moderna klassiker "Katarina Blums förlorade heder" kommer i svensk nyöversättning. Böll skrev den efter att ha fått priset. Varför är det så sällan författare skriver storverk efter Nobelpriset?
De flesta Nobelpristagare har inte skrivit några storverk alls, vare sig före eller efter priset. Att det inte händer så mycket efter utmärkelsen är inte så konstigt. Dels är det inte sällan gamla som gatan, och saknar ork. Dessutom har de fått en massa pengar, en viktig drivkraft borta! och är allmänt nöjda och belåtna, ingen bra jordmån för skapande.
3. Författaren och etikdoktorn Ann Heberlein funderar i sin "Ett gott liv", som kommer ut idag, om det finns något behov att skriva när man är lycklig och tillfreds. "Den lycklige ställer inga frågor". Vad tror ni?
Se svar på fråga två. Det är väl klart att är man lycklig och tillfreds har man ingen som helst anledning att skriva, eller vara kreativ på annat sätt. Nöjda människor är per definition inte kreativa, de har ingenting att sublimera. Lycka är kreativitetens direkta motsats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar