I Brynge, precis på gränsen mellan Nätra och Sidensjö, i Örnsköldsviks kommun, ligger ett nerlagt kraftverk. Den rymmer numera en konsthall, ”kommunens vackraste”, om man får tro Lisbeth Vestin, ordförande i Brynge konstförening. På lördag hade här familjen Ricklund, mor och son, Birgitta och Per Olof, en gemensam vernissage.
– Vi har tänkt länge att göra något tillsammans, med det är först nu det blev av, säger Birgitta Ricklund.
Birgitta ställer ut möbelhantverk, medan Per Olof visar upp klassiskt måleri, med oljor och teckningar.
Båda är helt fascinerade av utställningsmiljön på Brynge kraftverk, och ser den som något symboliskt. Området står för kraftförsörjning, dels i form av energi men också som skaparkraft. Det yttre möter det inre.
– Huset är byggt som resultatet av ett hantverk, som nu tas tillbaka av naturen. Det är en lugn och sparsmakad miljö, där ingenting stör. Perfekt att ställa ut i, säger Per Olof Ricklund.
– Det kändes nästan sakralt att komma in här, lägger Birgitta till.
Birgitta Ricklund är ursprungligen från Saxnäs i Västerbottens inland. 1996-97 genomgick hon som en av de första utbildningen i gustavianskt möbelhantverk i Kramfors. Sedan dess har hon arbetat som möbelsnickare. Det är viktigt för henne att vara med i hela hantverksprocessen. Hon väljer bland annat ut virke själv. Ofta grunnar hon länge på en idé, väntar tills den ”ligger färdig i skallen”, som hon själv säger. Sedan brukar det gå undan. Paradskänkskåpet, formgivet efter ett väggskåp funnet i norra Ångermanland, som är en imponerande praktmöbel, som förenar både funktion och skönhet, tog tre månader att bygga.
– Det är just kombinationen av kraft och hållbarhet som jag finner så fascinerande i möbelhantverk från 1700-talet, säger Birgitta.
Hon pekar på den så kallade Gripsholmsfåtöljen som sin favorit, en mäktig pjäs att sjunka i, och samtidigt ett under av hantverkskonst, enligt Birgitta ”alla fåtöljers anmoder”.
Per Olof Ricklund anknyter till det klassiska måleriet både i fråga om teknik och i motiv. Det är porträtt och studier. På ett alldeles säreget sätt förenar han gammalt och nytt, det klassiska med det moderna. Ett porträtt föreställer en uppenbart modern unga man, en hippie kanske, men som är lika mycket en klassisk Kristus, som hämtad ur renässansmåleriet.
Jag tycker mig se också ett inflytande från impressionisterna, fast i mörkare nyanser, med mer av det klassiska ljusdunklet. Men Per Olof håller inte med:
– Nej, sådana drag i måleriet går att finna långt före impressionisterna. Studerar man konsthistorien finns det fullt med sådana guldklimpar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar