Hantverk i internationell klass i Kramfors

Det var vernissage för Möbel-och byggnadshantverksprogrammets examensutställning i Kramfors konsthall på lördag. Utbildningen vid Trä- och Järnakademin på Vallen håller mycket hög internationell standard.


- Jag har besökt skolor i Frankrike, och Kramfors ligger klart före, sa Lars Sjöberg, nestorn inom svensk byggnadsvård

På skolan finns elever från hela Sverige, och även från utlandet. Ångermanland respresenterades av Linda Sandström och Erika Asplund från Örnsköldsvik.

Anna Forsström från Motala berättade för tidningen att hon hade kollat på internet genom alla möbeltapetserarutbildningar som finns i Sverige, och tyckte att Kramfors var klart bäst. Hon ställde ut en badkarsoffa (!) med avtagbar front i egen design. Hon skulle nu efter examen flytta till Lomma i Skåne för att jobba som lärling.

En som däremot kommer att stanna i Kramfors är Jacob Heissenberger från Furusund i Roslagen. Han ställde ut en modell av en veranda i två våningar i grosshandlarstil. Han var lite tveksam om efterfrågan på just sådana arbeten var så stor, men hoppades på beställningar på andra snickeriarbeten.

Samtliga fyra inriktningar inom möbel- och byggnadshantverksprogrammet fanns representerade på utställningen: byggnadsvård, möbelsnickeri, möbeltapetsering och smide. Utbildningen är antingen två eller tre årig, och ger högskole- respektive kandidatexamen. Dessutom kan man inom snickeri, tapetsering och smide göra gesällprov, som ligger utanför utbildningens akademiska del.

Utställningen, som var mycket välbesökt, präglades av mycket hög kvalitet, som gav genomgående uttryck åt en genomtänkt balans mellan form och funktion, tradition och förnyelse.

- Det är roligt att göra något nytt av det gamla, sa Erika Asplund, som hoppas att få jobba med bilinredningar.

Utställningen pågår till den 22 maj.

Vass utställning av gammalt fint hantverk

För fjärde året anordnade Träakademins smidesutbildning i samarbete med NBV och Studiefrämjandet en knivutställning på Vallen i Kramfors. I cirkelform upprätthåller man den fina hantverkstraditionen av knivtillverkning, och deltagarna ställde stolt ut sina egenhändigt tillverkade alster.

Blad till knivar köper man oftast, det man ägnar sig främst åt är tillverkning av skaften. Dessa görs oftast i trä, som stabiliseras, det vill säga man pressa ur luften och fyller med plast i stället. För den processen skickar man sina träbitar ända till USA.
Masurbjörk är ett vanligt träslag, men det förekommer också mer exotiska inslag som ebenholts från Afrika eller desert ironwood från Arizona. Det händer också att skaft tillverkas av giraffben eller valtänder.

Knivskaften har ofta fantasifulla utförande och är ritiga små konstverk.
Bland utställarna fanns svenske mästaren Peter Örjeheim från Sollefteå. Inför nästa år satsar han på att tillverka flera vackert utsmyckade dolkar.
– Jag ska sväva ut i lite häftigare grejer, det är viktigt att skapa sig en egen nisch, säger Peter.

Alf Hellertz är den ende av cirkeldeltagarna som tillverkar sina egna knivblad. Det gör han dels för att hålla nere kostnaderna, men också för att utveckla sitt kunnande och jobba med hela processen.

Per-Anders Lehrman är med sina 29 år inte bara mycket yngre än de andra som är oftast är pensionärer, han är dessutom nybörjare, till skillnad från de övriga utställarna som har hållit på i tio år eller mer. Per Anders håller på att tillverka sin första kniv, och han tycker att det är visserligen svårt men att det går framåt.
– Drömmen är att bli vapensmed, säger Per-Anders Lehrman.