Till de råbarkades försvar

 

En känslig själ
Jáchym Topol
Övers: Marie Wenger
Ramus. 2022

Den tjeckiske författaren Jáchym Topol tar tempen på den europeiska samtiden. Helt feberfri är den inte. Inte minst i det forna Central- och Östeuropa där många förhoppningar i samband med kommunismens fall har grusats. Men de svikna löftena till trots stretar människorna vidare och gör sitt bästa av sina liv.

Till formen är boken en klassisk pikareskroman, med en resa som börjar i England, fortsätter ner  och Huvudpersonen är skådespelaren och teatermannen Maur och hans två namnlösa söner. De upplever hisnande äventyr och träffar ett överdådigt galleri mer eller mindre udda personligheter på sin resa.

Det börjar i England där en uppretad pöbel går till anfall mot teatergänget eftersom de misstar dem för polacker. Det hade antagligen inte gjort något skillnad om stenkastarna hade vetat att de var tjecker. Som om det skulle spela någon roll – ut ska de i alla fall!

Efter en färd genom ett rasistiskt Europa kommer de tillbaka till sitt tjeckiska hemland, som är lika rasistiskt. Dessutom korrumperat, nepotistiskt, med ofattbara samhällsklyftor och nationalistiska högerkrafter som lutat betänkligt mot ett auktoritärt, imperialistiskt Ryssland. Och där våldet är ständigt närvarande, som universallösning på de flesta problem.

De möter en rad udda existenser, ofta ganska råbarkade typer, men filosofiskt lagda med en egen blick på livet, och inte sällan med hjärtat på rätta stället. Trots all vedervärdighet som inträffar tas barnen väl om hand, ändå ett tecken på att civilisationens fernissa är inte riktigt så tunn. Trots allt, och det är mycket trots allt.

Mycket av skeendet genomsyras av en livsbejakande, anarkistisk ådra.

Stilen är därefter, extravagant, slösande, och väjer inte för det folkliga och burleska, en slags postmodern barock. Fantasin är mäktig, den ena bisarra episoden efter den andra skrivs fram, och det är bitvis så osannolikt att det kan rent av ha inträffat i verkligheten.

Hur som helst kan det bli för övermäktigt, för bisarrt, för anarkistiskt, helt enkelt för långdraget utan vare sig logisk eller litterär nödvändighet.

En läsvärd roman ändå.

Fallometrisk testning i Tjeckien

Den engelske mästersatirikern Tom Sharpe beskriver i sin roman ”Tjuvnyp och skamgrepp” (Indecent Exposure) hur den osannolikt korkade polischefen van Heerden i den lilla sydafrikanska staden Piemburg – det hela utspelar sig under apartheids storhetstid – beordrar sin ännu mer korkade vice löjtnant Verkramp att komma till rätta med problemet att de vita poliserna våldtar svarta kvinnor i arresten. Det är nämligen emot raslagarna.

Verkramp skrider till verket med hjälp av psykiatrisk expertis, och tvingar de vita poliserna att titta på bilder av nakna svarta kvinnor, samtidigt som de får elektriska stötar mot könsorganen.

Resultatet blir att alla poliser i Piemburg blir homosexuella, till polischefens avsmak och polisfruarna vrede.

EU:s byrå för mänskliga rättigheter kritiserar nu Tjeckien för ”fallometrisk testning”. Homosexuella asylsökande män kopplas till en maskin som mäter blodflödet till penisen och visas sedan heterosexuell porr. De asylsökande som blir upphetsade får inte asyl.

Verkligheten överträffar alltid dikten.