Skogen Dębrzyna ligger mellan byarna Grzęska och Świętoniowa
i sydöstra Polen. Här förekom strax efter krigsslutet 1945 en rad mord på
personer som återvände från tvångsarbete i Tyskland. Alla visste vilka som var
de skyldiga, men det rådde – och råder fortfarande – en tystnadens kultur. Den
prisbelönte polske journalisten Rafał Hetman (1) har i sin reportagebok ”Skogen
närmar sig långsamt. Vem mördade efter kriget i Dębrzyna” (Las zbliża się
powoli. Kto po wojnie mordował w Dębrzynie) försökt genom att skildra traktens
historia besvara frågan vilka som var mördarna. Boken är samtidigt en
reflektion över vad som bildar vårt kollektiva minne.
Området där skogen liggen finns i periferin, länge fattigt
och efterblivet, än idag räknas det till Polens mer eftersatta. Befolkningen
bestod huvudsakligen av småbönder som bodde i usla hus, det rådde misär och
sjukdomar grasserade.
Skogen var ett inhägnat privatområde som tillhörde
stormagnaten greve Lubomirski. Han höll ett fasaneri där, och bedrev nöjesjakt
med inbjudna gäster från samma nobla kretsar.
Situationen för lokalbefolkningen försämrades ytterligare
under den nazistiska ockupationen. Redan 1942 började det dyka upp flyktingar
undan de ukrainska högernationalisternas etniska rensningar. I deras kölvatten
kunde det komma beväpnade milismän från Ukrainska upprorsarmén som trakasserade
de lokala bönderna.
I ett tidigt skede av ockupationen bygger tyskarna ett
sidospår för järnvägen för att underlätta för tågtrafiken på sträckan
Kraków-Lwów (numera Lviv). Sidospåret kommer att spela en viktig roll för det
som ska hända.
Läs hela texten (ej betalvägg) i Dixikon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar