Norrland, litteraturen och framtiden

Norrland utgör två tredjedelar av Sveriges yta, men här bor bara drygt en miljon människor. Utflyttningen från Norrland fortsätter, och avfolkningen accelererar. Om de nuvarande trenderna håller i sig, kommer många mindre norrländska orter att om 20-30 år vara helt döda.

Kommer det att bo några människor kvar i Norrland inom en överskådlig framtid? Eller kommer hela landsändan att förvandlas till ett väldigt ödeland, ett gigantiskt Skansen, dit nostalgiska turister söderifrån kommer på snabbesök i jakt på något genuint? Eller blir det kanske kvar några stadsöar, Gävle, Sundsvall, Umeå, Luleå, omgivna av en död landsbygd, som sakta växer igen, om inte EU ställer fonder till förfogande för att hålla landskapen öppna?

Samtidigt förändras det litterära landskapet. Nya medier, framför allt internetbaserade har gjort sitt intåg, och tycks ständigt på frammarsch. Den tryckta boken och papperstidskriften däremot verkar ha allt svårare att hålla ställningarna som litterära referenspunkter.

Det skapar utan tvekan en ny mångfald och nya oanade möjligheter för litteraturen, men på samma gång ökar risken för oöverskådlighet, fragmentarisering och uteblivet offentligt samtal.

Hur påverkar den nya tekniken den norrländska litteraturen? Öppnar den nya möjligheter? Blir den dess dödgrävare? Eller har den ingen betydelse alls?

Framtiden är alltid oviss, och även om vår blick skyms av nuets skygglappar, är vi ändå som dvärgar som står på en jättes axlar, och kan därför skåda en bit framåt.

Det gör det trots allt möjligt att åtminstone försöka svara på komplexa frågor som: har litteraturen i Norrland en framtid? Och hur ser den i så fall ut?