Vad händer när berättelserna tar slut? För Scheherazade är
det ödesdigert, det innebär döden. Men det finns alltid en liten fågel som
kommer flygande från okänt håll och kvittrar fram en ny historia. Nog så
tacksamt då Scheherazade är redan uppe i drygt 980 berättelser och nätter, och
förutom den uppenbara risken för avrättning, är faran överhängande att de nya
berättelserna kan bli en smula långsökta.
Det är inom de ramarna som Teater Viljans uppsättning av
Henning Mankells ”Kakelugnen på myren” utspelar sig. Det är en tuff utmaning,
varje berättelse är en egen separat scen, och sammanhanget där de ska hänga
ihop är inte alldeles uppenbart.
Innehållet är starkt symboliskt laddat. Det börjar med den
Jesusliknande främlingen som vill sätta eld på myren för att värma alla som
fryser. När han misslyckas tar han till drastiska metoder. Sedan fortsätter det
med tunga, existentiella frågor. Rädslan för döden, oförmågan att leva,
nyfikenhetens pris, den mellanmänskliga kommunikationens svårighet, för att
inte säga omöjlighet.
Läs hela texten i Allehanda.se
Foto: Katarina Östholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar