Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

torsdag 29 oktober 2015

Friheten är aldrig självklar



När man skjuter arbetare
Teater Västernorrland
Manus: Kjell Sundstedt
Regi: Åsa Ekberg
Scenografi: Ulla Dahlström
Medverkande: Ingemar Virta, Bodil Granlid, Camilla Eriksson och Peter Mörlin

Spelades på Svanö 27/10

När man skjuter arbetare är berättelsen om Kerstin Thorvalls föräldrar.  Hon uppträder faktiskt själv i pjäsen, otäckt porträttlikt gestaltad av Bodil Granlid. Men har man inte läst boken fungerar pjäsen alldeles utmärkt ändå. Det här är ingen roman, det är teater, i Kjell Sundstedts känsliga bearbetning, och Teater Västernorrland i samarbete med Estrad Norr från Jämtland skapar sin egen berättelse.

Regissören Åsa Ekberg låter skådespelarna ta till vara teaterns alla uttrycksmöjligheter, och med hjälp av kropp och rörelse, ljud och sång, skapar man ett universum som är 20- och 30-talens Sverige, lika mycket som dagens. Scenografin är enkel och funktionell, här talar vi om stor dramatik på liten scen.

Spelet behärskas av starka känslor, även om de allt som oftast är undertryckta och inte kommer till uttryck. Om de inte uttrycks i fel sammanhang, och på fel sätt.

Den unga Hilma, spelad med nyanserad auktoritet av Camilla Eriksson, är den unga skoghuggardottern med gott läshuvud som får en chans att lyfta sig upp ur sin lilla trånga värld och studera till lärarinna. Hemma träffar hon den charmige adjunkten, som Peter Mörlin sätter i centrum på ett självklart sätt, och som med sina tjusiga manér och sin fina familjebakgrund, imponerar på den unga flickan, och som ger henne en biljett ut i stora världen.

Tror hon. Vad den färgstarke charmörens familj undviker att berätta för Hilma är att han är psykiskt sjuk, med bland annat en våldsam sexualitet som ett av symptomen.

Bröllopsnatten blir till ett blodigt övergrepp, den nyblivne maken hamnar på mentalsjukhus, medan bruden tas med söndertrasat underliv till kvinnokliniken.

Men trots att äktenskapet går att ogiltigförklara väljer Hilma att stanna. Eller väljer? Hon är fånge i samhällets normer och konventioner, och vad kan man väntas sig av ett samhälle som skjuter fredligt demonstrerande arbetare?

Det är en brytningstid som skildras. Hilmas gudfruktige och strävsamme småbrukare till far, som vanligt kongenialt spelad av Ingmar Virta, förfasar sig över latoxar och uppviglare som strejkar för bättre villkor istället för att göra rätt för sitt genom hårt slit och acceptera sin lott.

Men är inte alla tider brytningstider?  Det är samma tongångar då som nu, det är mest ordvalet som skiljer. Friheten är aldrig självklar, Kerstin Thorvall om någon visste det.


Än en gång placerar sig Teater Västernorrland, med benägen hjälp från Jämtland, mitt i den samtida debatten utan att väja för det svåra och kontroversiella.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar