Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se

måndag 15 december 2014

Nationalismens förnekelsekultur



”Vi från Jedwabne” är en bok som det gör ont att läsa. Historien om hur de polska invånarna i byn Jedwabne i nordöstra Polen dödar sina judiska grannar är hemsk nog. Judarna föstes ihop, förnedrades, misshandlades, många kvinnor våldtogs, och sedan blev alla dödade på de mest brutala sätt. Liknande händelser inträffar i flera närliggande byar, alltid med samma motivering, att judarna samarbetade med den sovjetiska ockupationsmakten.

Anna Bikont bedriver ett journalistiskt arkeologiarbete, hon klarlägger lager efter lager av historiska kvarlevor, tar varligt fram vittnesbörd, hågkomster, dokument, och belyser dem på prismatiskt sätt från många olika håll. Historien går att begripa, vad en människa har gjort kan en annan människa förstå. Det är ett mästerligt reportagearbete, som det tog flera år att fullborda.

Även om skildringen av pogromen är sällsynt ohygglig är det ändå den andra delen av boken som handlar om förnekelse som är den mest skrämmande.  När sanningen om vad som hände i Jedwabne avslöjas i Jan Tomasz Gross bok ”Grannar” väckte det ett ramaskri i breda kretsar i Polen. Gross anklagades för att vara antipolsk, att förvränga historien, att skända minnet av hjältemodet hos alla dem som med risk för eget liv räddade judar.

Samtidigt visar Bikont högst övertygande att alla i Jedwabne, unga som gamla, känner mycket väl till vad som faktiskt hände, många av dem bor dessutom i hus som tillhörde judar, ännu fler har i sin ägo stulen judisk egendom.

Förnekelsens mekanismer följer ett givet mönster: för det första hände det inte, för det andra var det inte vi, och om det ändå hände och det var ”vi” som gjorde det var det bara rätt åt dem. Det är inte svårt att se den gamla myten om judebolsjevismen komma till användning än en gång.
Den folkliga förnekelsen får understöd av akademisk knappologi, som letar febrilt fel, och lyfter gärna fram de mest obetydliga och helt oväsentliga faktafel för att triumferande avslöja de antipatriotiska krafter som skändar fanan.

Symptomatiskt nog har Marte Michelets nyligen utkomna ”Den största förbrytelsen” om antisemitismen i Norge och den norska medverkan i Förintelsen av Norges judar mötts av exakta samma reaktioner.

Det är en nationell självbild som hotas och som måste försvaras – till varje pris. I Norge fanns det en liten klick inhemska nazistkollaboratörer medan resten av befolkningen engagerade sig hjältemodigt i motståndsrörelsen.  Polen led alldeles ohyggligt under den nazistiska stöveln men mötte sitt martyrium heroiskt och rakryggat.

Båda bilderna är förstås sanna – men inte fullständiga. Historien innehåller också mörka skuggor, fula fläckar på nationens heder, och det är alldeles tydligt att rötan härjade inte bara i marginalen utan angrep betydande delar av samhällskroppen.

Det är ingen tillfällighet att Jedwabne ligger i ett område som före kriget dominerades av det högernationalistiska och klerikala Nationaldemokratiska partiet (Endecja). Här har de lokala eliterna med kyrkan i spetsen länge spridit antisemitismens gift i patriotismens namn. Det går en klar ideologisk skiljelinje i inställningen till det nationella trauma som har framkallats av avslöjanden om massakrerna i Jedwabne och på andra håll. Medan högern förnekar ihärdigt, bagatelliserar och försöker förklara bort de många brott som har begåtts av polacker, ser de progressiva krafterna ett stort värde i att ha modet att konfrontera sin egen historia och våga ompröva självbilden.


Den som inte lär av historien är dömd att upprepa den. Och jag tror att gamle Marx hade fel, det blir inte som tragedi första gången och som fars andra gången, utan det blir som tragedi om och om igen.

10 kommentarer:

  1. Svar
    1. Trevligt att vi var överens för en gångs skull!

      Radera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  3. Jo.
    Och ett tillägg: I min kommande bok om förintelsen nämner jag att polsk landsbygdsbefolkning var inblandad i jakten på gömda judar i högre utsträckning än vad man tidigare antagit. Nyare polsk forskning bekräftar det. Samtidigt kan man inte förneka att cirka 100 polska - en minoritet men ändock - bönder som bodde i byarna runtom Treblinka har tilldelats medalj från Yad Vashem. Att jag nämner det har inget att göra med att jag vill förringa polska övergrepp. Hade jag i n t e tagit upp det så hade jag förnekat en sida av verkligheten som är bekräftad. Du behöver inte instämma i mitt val att göra så men det betyder på inga sätt att jag urskuldar polska övergrepp, varav åtskilliga helt horribla, på judar i ockuperade Polen.

    Så, vi tittar på detta från olika håll och är säkert överens i vissa frågor och oense i andra.

    När det gäller Jedwabne så är bevisläget tämligen entydigt. Att det i vissa polska kretsar alltjämt förnekas att polacker utförde illdådet är någonting jag finner vara djupt störande.

    mvh
    Artur

    SvaraRadera
    Svar
    1. Har beställt din bok, och ser fram emot att läsa den.
      Undrar lite oblygt om du är bekant med min senaste roman? Ämnet är relevant.
      http://www.bokus.com/bok/9789198164602/knockout/

      Radera
  4. Jag känner naturligtvis till Rotholc, så jag läser gärna din roman. Jag kollar ifall den finns på mitt bibliotek.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns den inte kan du alltid få dem att köpa in den :=))

      Radera
  5. Hej,
    Jag undrar om du hunnit läsa min bok och vad du i så fall anser om den.
    Det går bra att mejla mig; adressen finns efter bokens förord.
    Mvh
    Artur

    SvaraRadera