Katalansk klassiker ger röst åt den lilla människan

Diamanttorget

Mercé Rodoreda

Övers: Jens Nordenhök

Norstedts klassikerserie, 2014

Det finns en historiens skuggsida, knappt synlig bortom det politiska spelet, de ekonomiska analyserna och krigets hjältemod. Oftast är det kvinnorna, och då främst underklassens kvinnor, som döljs i denna skuggvärld.

Natalia, kallad Colometa – lilla duvan – är en av dessa kvinnor. Hon lever i 30-talets Barcelona, hennes mamma är död, pappa har gift om sig, och hennes uppväxt kan sammanfattas med ”Hemma levde vi utan ord”. Hon försörjer sig med att sälja konfekt i en butik, och hennes självkänsla är inte den bästa. Vilket inte hindrar att hon kan ha nog så självständig uppfattning också på tvärs mot etablerade sanningar. Som till exempel om Gaudis hiskeliga katedralbygge.

När hon träffar möbelsnickaren Quimet tar livet en ny riktning. Quimet är politiskt radikal, och lika mycket som han är glödande republikan är han stockreaktionär hemma i sitt familjeliv, med stereotypa könsroller, tyranniska fasoner och bisarr svartsjuka. Lägg därtill att han är en streber och fantast med lätt psykopatiska drag.

Natalias tillvaro, som snabbt utvecklar sig till en omärklig kamp om utrymme för henne som person, skildras med lika stora delar detaljrik realism som subtil symbolik.

Det är oroliga tider i Spanien. Republik utropas, kyrkor brinner, revolutionär rättvisa skipas – med allt vad det kan innebära – och motsättningarna blir allt tydligare. Till slut bryter inbördeskrig ut, och Quimet, som är med i milisen, ger sig iväg till fronten.

Han kommer inte tillbaka, inte heller många av hans vänner, som antingen stupar eller arkebuseras av falangisterna.

Under tiden för Natalia sitt eget krig för att överleva. Det råder arbetslöshet, varubristen är stor, och hunger hotar henne och barnen. Hon tvingas till svåra val. Kampen fortsätter också efter inbördeskrigets slut, och hon är nära att ge upp vid flera tillfällen, men på ett rent heroiskt sätt lyckas ändå överleva.

Mercé Rodoredas roman är en katalansk klassiker som på ett utmejslat språk med ett fantastiskt flöde ger en röst åt den lilla människans svåra vardagsstrid, med en gnutta hopp, trots allt.