Tänkte försöka sammanfatta litteraturåret 2022, och då avses mitt år med de böcker som jag läst under 2022. Från början tänkte jag räkna upp tio titlar, men det fanns fler som pockade på uppmärksamhet, och då bestämde jag att en sådan lista kan gott innehålla så många böcker som jag vill ta upp.
Listan kommer nedan, och den utgår inte från någon inbördes ranking. Jag ska dessutom publicera en recension per dag för varje bok. Kommentera gärna!
* Daniel Stein, tolk - Ludmila Ulitskaja
* Shuggie Bain - Douglas Steuart
* Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen - Agota Kristof
* Siemensrullen - Håkan Andersson
* Allt förgäves - Walter Kempowski
* Den sista gåvan; Paradiset; Efterliv - Abdulrazak Gurnah
* Ett land av snö och aska - Petra Rautiainen
* Upplyst gryt - Max Blecher
* Härkomst - Sasa Stanisic
* Resenärer - Helon Habila
* Återvändarna - Dulce Maria Cardoso
* Oppermanns- Lion Feuchtwanger
* Det gyllene huvudet - Jachym Topol
* Löpa varg - Kerstin Ekman
* Orkansäsong; Paradais - Fernanda Melchor
* Barfotakvinnan - Scholastique Mukasonga
Tuffa tag i Glasgow
Shuggie Bain
Douglas Stuart
Övers: Eva Åsefeldt
Bonniers
”Shuggie Bain” av skotske Douglas Stuart var utan tvekan årets litterära komet. Ett romantiskt skimmer kring utgivningen med drygt 40 refuseringar för att därefter erövra det prestigefyllda Bookerpriset har säkert bidragit till framgången. Men framför allt är det en fantastisk roman.
Ytligt sett bjuder inte romanen på något nytt. Barnens utsatthet i missbrukarfamiljer har skildrats många gånger förut. Kvinnornas dubbla bördor i ett patriarkalt klassamhälle likaså. Det hårda sociala klimatet i Thatchers Storbritannien under 80-talet är också välkänt.
Det som lyfter ”Shuggie Bain” till en helt ny nivå är det polyfona uttrycket, även om det är unge Shuggie som för huvudtalan, låter författaren flera personer kommer till tals. Skickligt väver han ihop deras röster, och låter kören bilda en tätt matta av empati, utan en tråd av dömande nedlåtenhet.
Stuart är lojal med sina karaktärer, med en tjurig konsekvens som gränsar till dumdristighet, definitivt en sympatisk sådan.
Men framför allt är det språket som gör romanen till något utöver det ordinära. Stuart fångar på kornet gatans, de sjabbiga kvarterens, de sunkiga barernas idiom, med dess grova must, obekymrade rikedom, snabbkäftade replikglädje och drastiska humor.
Med en sällsynt språklig energi skapar författaren ett litterärt uttryck, som inte är på något sätt fulländat och försöker inte heller vara det, utan berör istället på djupet i en inkluderande humanism.
Det är riktigt stor litteratur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar