Litteraturåret 2022 - Ett land av snö och aska

 

Tänkte försöka sammanfatta litteraturåret 2022, och då avses mitt år med de böcker som jag läst under 2022. Från början tänkte jag räkna upp tio titlar, men det fanns fler som pockade på uppmärksamhet, och då bestämde jag att en sådan lista kan gott innehålla så många böcker som jag vill ta upp.

Listan kommer nedan, och den utgår inte från någon inbördes ranking. Jag ska dessutom publicera en recension per dag för varje bok. Kommentera gärna!

* Daniel Stein, tolk - Ludmila Ulitskaja

* Shuggie Bain - Douglas Stuart

* Den stora skrivboken; Beviset; Den tredje lögnen - Agota Kristof

* Siemensrullen - Håkan Andersson

* Allt förgäves - Walter Kempowski

* Den sista gåvan; Paradiset; Efterliv - Abdulrazak Gurnah

* Intill vanvett, intill döden - Kirsten Thorup

* Ett land av snö och aska - Petra Rautiainen

* Upplyst gryt - Max Blecher

* Härkomst - Sasa Stanisic

* Resenärer - Helon Habila

* Återvändarna - Dulce Maria Cardoso

* Oppermanns- Lion Feuchtwanger

* Det gyllene huvudet - Jachym Topol

* Löpa varg - Kerstin Ekman

* Orkansäsong; Paradais - Fernanda Melchor

* Barfotakvinnan - Scholastique Mukasonga

Skickligt konstruerad historisk roman

Ett land av snö och aska
Petra Rautiainen
Övers: Marjut Hökfelt
Norstedts

Andra världskriget var en massaker av aldrig tidigare skådat slag med minst 50 miljoner döda, väldiga flyktingströmmar och en närmast ofattbar materiell förstörelse. Ovanpå det Förintelsen med sex miljoner mördade i en industriell process, en fjärdedel av dem barn. Och som om det inte var nog, så fort man skrapar på ytan någonstans i periferin, vilken som helst, uppdagas det nya ohyggligheter.

Man behöver inte leta särskilt långt. Grannlandet Finland har en egen historia under andra världskriget, som skiljer sig på ett avgörande sätt från de andra nordiska ländernas. Finnarna stred på Nazitysklands sida, ett faktum som inte bara är allmänt accepterat, utan rent av uppskattat – de kämpade mot kommunismen! Vilket ursäktar om inte allt så det mesta.

Och Finland krigade ju bara för att återta det som Sovjet annekterade i vinterkriget. Låt gå att finska trupper fortsatte in på sovjetiskt territorium, och deltog bland annat i belägringen av Leningrad.

Men det var långt värre än så. Och det i självaste Finland.

En obskyr myndighet med det avslöjande namnet ”Rasförbättringskommittén” arbetar idogt med att skapa en fullkomlig arisk ras i Finland. En organisation som anlitas för detta värv är Einsatzkommando Finland(sic!). Inte särskilt överraskande inspireras man av en viss doktor Mengeles djärva experiment.

Långt upp i nordligaste Lappland, i väglöst land, drivs ett antal fångläger. Där råder vedervärdiga förhållanden, fångar från när och fjärran, judar, serber, polacker, men också homosexuella och tyska och finska landsförrädare och rasförrädare tvingas till utmattande arbete i svår köld, det råder svält och misshandel, och ständiga arkebuseringar.

Och experiment. Vilket faktiskt är olagligt under finska lag.

Också samerna råkar riktigt illa ut. De ”undersöks”, mäts och fotograferas, också här förekommer experiment, och även steriliseringar.

Något som inte upphör med krigsslutet, lika lite i Finland som annorstädes.

Kring detta har debuterande Petra Rautiainen byggt upp en skickligt konstruerad roman, en mardrömsresa genom den totala tystnadens kultur, där alla döljer sina hemligheter, och ingen vet vem som egentligen är vem.

En oväntad upplösning avslöjar lika mycket som det döljer.

En stark debut som utmanar det finska samvetet och dess kollektiva minne.

Tidigare publicerad i Opulens