Sökande efter öppningar i människornas murar

 

Vi är en ordbok och andra dikter
Krystyna Dąbrowska
Övers: Irena Grönberg
Ellerströms

Den polska poeten Krystyna Dąbrowska anses av många fortsätta den starka polska poesitraditionen, hon har mångfaldigt prisbelönad, och till och med utsedd till Szymborskas arvtagare. Riktigt där är hon inte, i varje fall inte än. Nu presenteras hon för första gången på svenska i ett urval och översättning av Irena Grönberg.

Man känner igen vissa element från Szymborskas mästerliga diktning, vardagen, det skenbart enkla, den betydelsebärande detaljen. Men hos Dąbrowska saknar jag dialektiken, den drabbande svängningen i slutet, den som vänder på perspektivet och öppnar upp mot nya horisonter.

Samtidigt kanske det är för mycket begärt. I jämförelse med en poet av Szymborskas kaliber kommer de flesta till korta.

Och läst i sin egen rätt har onekligen Krystyna Dąbrowska många förtjänster. Här finns fina dikter om försvunna världar, som i den om den grekiske poeten Kavafis mångspråkiga Alexandria, eller i dikten ”De dödas stad” där barnen spelar fotboll med gravar som mål.

Flera dikter refererar till Polens mångkulturella förflutna, och inte minst den en gång så vitala judiska kulturen, numera helt borta, utrotad.

Mycket fin är dikten om de överlevande som framhåller att de är helt vanliga människor, och kanske just därför kunde klara sig genom helvetet.

Så även om det finns murar, ett återkommande tema hos Krystyna Dąbrowska, mellan länder, kulturer och människor, finns det en öppning, en möjlighet till samlevnad: ”/../Du ser gränser, stammar och folkslag,/jag lyfter fram enskilda ansikten,/som om vi målade en tavla tillsammans./Och i dessa tavlor har vi vårt hem.”

Det handlar helt enkelt om att se människan. Och det är sällan enkelt.

Ibland kan mellanmänskliga relationer skildras med drastisk klarhet i Szymborskas klass: ”/../En hane och en hona. Skulle aldrig klara av att vara grannar/om de inte vore ett par./../”

Det finns också mycket finstämd sensualism i Dąbrowskas diktning, ofta förankrad i vardagens till synes triviala detaljer.

Sedan ska jag inte sticka under stol med att det finns flera dikter i samlingen som lämnar mig helt oberörd, och inte ens fundersam.

Men det finns som sagt mycket finns poesi som gör Krystyna Dąbrowska till en intressant bekantskap, och jag är säker på att vi kommer att få höra mer från henne.