Idag är det årsdagen av självständighetsförklaringen för Burundi. För övrigt också för Demokratiska republiken Kongo, vars historia är lika våldsam och dramatisk, men betydligt mera känd.
Här ändå lite om Burundi:
Litet land
Gaël Faye
Övers: Maria Björkman
Norstedts
Burundi är ett litet land i Afrika, en plats som befinner sig oftast i skuggan av sina betydligt större grannar Zaire och Tanzania, och även det lika stora Rwanda. Och trots att Burundi har varit lika plågat av inhemskt våld och utländsk inblandning som de andra länderna är det sällan det uppmärksammas i världens medier. Därför har flera vågor av folkmord och etnisk rensning kunnat passera mer eller mindre obemärkt.
Elvaårige Gabriel i Gaël Fayes roman ”Litet land” har en europeisk pappa och hans mamma är tutsi. Hon är flykting från Rwanda, och har större delen av sin familj kvar där. Efter det ökända folkmordet på tutsier 1994 åker hon tillbaka för att leta efter sina släktingar, men det enda hon finner är död och förödelse.
Samtidigt skärps de etniska konflikterna i Burundi. Genom Gabriels barnperspektiv förmedlas våldets bisarra karaktär i all sin irrationella obegriplighet. I Burundi ger tutsier igen mot hutuer för vad deras stamfränder ställde till med i Rwanda. Zairer får sig en omgång också, de är ju ”egentligen” som hutuer. Och alla hatar de vita.
Grannar, medarbetare, gamla vänner ger sig på varandra. Och som Gabriel säger: ”Krig var kanske just det, att ingenting förstå.”
Han själv ställs inför krav att välja sida. Men in i det sista vägrar han att delta i vansinnet.
Det naiva och oförfalskade i Gabriels blick förmedlar en djup humanism, samtidigt som det gör det möjligt att förstå människor när de är som sämst.
Fin liten bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar