Pestön
Marie Hermanson
Albert Bonniers förlag
En gammal karantänstation, allmänt kallad Pestön, ensligt
belägen längst ut på en ö i skärgården måste vara tacksamt stoff för en
författares fria fantasi. Marie Hermanson tar väl vara på möjligheterna i i sin
senaste roman ”Pestön”, en fristående fortsättning på ”Den stora
utställningen”.
Jag kan också tänka mig att den karga klippmiljön i Göteborgs
skärgård med sin lite mystiska och hotfulla atmosfär kan också inspirera till
spännande berättelser kring kring märkliga, ovanliga händelser.
Som alla Marie Hermansons romaner är ”Pestön” svår att
genrebestämma, men det är knappast någon nackdel. Det finns en kriminalhistoria
som nav i berättelsen, men det handlar om så mycket mer, deckarspåret är i viss
mån bara en förevändning för att skildra en tid och ta upp intressanta frågor
kring samhälle och mellanmänskliga relationer.
Året är nu 1925 och det stora krigets fasansfulla skuggor
börjar så sakteliga blekna bort. En spirande optimism gör sig gällande i
samhällsdebatten. Urbaniseringen stärker arbetarklassen, och röster höjs för
reformer mot den utbredda fattigdomen och den den bedrövliga sociala
situationen för många.
Läs hela texten i Allehanda.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar