Lycka kan inte köpas för pengar

Det finns radikala intellektuella som i sina bästa stunder förmår att åskådliggöra ett samhällssystems hela motsägelsefullhet, och därmed öppna vägen för möjliga – och nödvändiga – förändringar. En sådan intellektuell är utan tvekan litteraturvetaren, feministen och samhällsdebattören Nina Björk. På onsdag föreläste hon inför en fullsatt Alfhild Agrell-sal på Sambiblioteket i Härnösand.

Utgångspunkten var hennes senaste bok, den omdebatterade men också kritikerrosade ”Lyckliga i alla sina dagar”. I den rör sig Björk delvis bort från feminism och inriktar sig istället på kritik av det kapitalistiska varusystemet. Det blåste in en frisk fläkt av 70-tal, och till och med Erich Fromm citerades.

Nina Björk började med att berätta om några amerikanska reklamare och formgivare som under 50-talet skrev om ”planerat åldrande” för tillverkning av produkter. På ren svenska betyder det att varor tillverkas för att inte hålla särskilt länge, och där människorna fångas in i ett slit-och –släng-samhälle, där vi ständigt förväntas köpa nytt och köpa mer. Det är själva grundbulten i vår ekonomi, och målet är ständig tillväxt.

-          Men går det med oändlig tillväxt i en värld med ändliga resurser? frågade Nina Björk retoriskt.

Tillväxtekonomin innebär rovdrift på naturen och ett slöseri med mänskligt liv. Människor behöver inte fler prylar, utan kärlek och gemenskap, och det går inte att köpa för pengar, och det är naturligvis inte det minsta lönsamt.

Det här vet de som har den ekonomiska makten, och därför inriktas reklamen inte på att sälja produkter, utan man låter varorna få mänskliga egenskaper och presenterar dem som ”upplevelser”. Att köpa uttrycker kärlek och förespeglas att förverkliga våra drömmar.

Otillfredsställelsen är inbyggd i processen, annars skulle vi inte köpa fler prylar, vilket är hela poängen. Allt mänskligt görs köp- och säljbart, och det i kombination med det kapitalistiska systemets andra grundbult, konkurrensen, leder till stress, rädsla och en ständig känsla av ett diffust hot. Människan blomstrar inte, tvärtom, hon vantrivs allt mer, och Björk är benägen att se ett samband mellan konkurrenssamhället och den ökade användningen av psykofarmaka, sjukskrivningar och explosionen av självhjälpslitteratur.

Samhället är uppbyggt på motsättningar som är omöjliga att överbrygga. Därför krävs det politiska lösningar på en kollektiv nivå, som för fram en annan rationalitet än tillväxtsamhällets. Det skulle öppna dörren till ett samtal om hur världen ska se ut. Och den dörren menar Björk stängs hela tiden.

-          Fråga inte vad tjänar jag på det, fråga vilket samhälle vill jag leva i, sa Nina Björk.

En rättvis värld är möjlig. Eller med Fromms ord: att ha eller att vara.