Frisörfars firar framgångar

Show/föreställning: Nu är det klippt

Var: Hullsta gård i Sollefteå under torsdagskvällen. I kväll kommer föreställningen till Nolanskolan i Ö-vik och nästa torsdag till Härnösands teater.

Regi och manus: Robert Dröse.

Ensemble: Joakim Nätterqvist, Carina Lidbom, Sanna Ekman, Janne “Loffe” Carlsson, Daniel Träff, Mattias Olofsson, Pale Olofsson.

En frisörsalong är egentligen den perfekta platsen för en fars. På ett märkligt sätt är det en fredad zon där människor är beredda att öppna sitt inre, samtidigt som de här vågar göra saker som de inte skulle göra annars. Till exempel att läsa en herr- eller damtidning, "jag har läst det hos frisören."


Lägg därtill att då det numera inte så sällan också förekommer tatueringsstudion i samband med frisörsalongen, är det bäddat för smärre katastrofer och större missförstånd. En tatuering som misslyckas har ju konsekvenser som inte kan ändras eller raderas i första taget.

Allt detta tar Robert Dröses fars Nu är det klippt förtjänstfullt vara på. Handlingen utspelar sig på salong Boris & Boris, vars två ägare är ett omaka par, som kompletterar varandra, och vilkas olikheter driver pjäsen framåt. Det blir en lekfull drift med könsrollerna, om jag får utrycka det lite vitsigt, där alla tar ut svängarna ordentligt, precis som sig bör i en fars.

Sexskämten haglar vilt, små problem ska skyllas över genom stora lögner, det blir fler missförstånd och förvecklingar, problemen bara växer, alla drattar på ändan, och naturligtvis går larmet igång när det är som mest olämpligt.

Syftet är att underhålla, och det går inte att ta fel på att publiken stortrivs, och skratten är många. Mot slutet av första akten mal det lite på tomgång, men det tar sig igen efter pausen.

Föreställningen lever högt på sina duktiga skådespelare. Joakim Nätterqvists vågar vara så där osannolikt fjollig som ingen egentligen är. Hans kompanjon som spelas av Daniel Träff har ett kroppsspråk som inte ligger John Cleese efter. Carina Lidbom är lika stilsäker som en sjungande skatteinspektör, en farsens egen Mona Sahlin, som i rollen som den manhaftiga och svartsjuka polisen med den mycket stora batongen.
Sanna Ekman och Mattias Olofsson gör båda habila roller, utan att glänsa.

Och så Loffe Carlsson. Visst har han åldrats, men är still going strong. Samma perfekta tajming i replikerna, ett brett register, och ett förvånansvärt piggt kroppsspråk.

Sammantaget, en hårresande framgång...