Än en gång har västmakterna bestämt sig att bomba ett land till demokrati och välstånd. Enigheten är total, nu har vi både en bombhöger och en bombvänster, och alla är för. Det är precis som på Sovjets tid. " Förslaget antogs med acklamation och följdes av stormande applåder övergående i ovationer".
Och visst lät det bra med en "flygförbudszon". Men det har visat sig vara något helt annat än de flesta trodde, och det pågår helt enkelt ett fullskaligt krig från luften. Och precis som på Sovjets tid krackelerar enigheten, och avvikande röster börjar höras. Inte nödvändigtvis från Gaddafikramare, de som faktiskt var det, nämligen våra statsmän och kapitalister har efter en viss tvekan vänt kappan efter vinden, förmodligen i förhoppning om att kunna göra goda affärer med den nya regeringen.
På tal om vilket, vilka är rebellerna och vad står de för? Deras främsta talesman är en avhoppad minister från Gaddafis regering. Och vet ni vad han var minister för? Jo, justitieminister! J-u-s-t-i-t-i-e. Jag skämtar inte. Det är denne man som ska leda Libyen till humanitära framsteg, välstånd och demokrati.
Däremot börjar det bli allt mer uppenbart att det man absolut inte får säga ett ovedersägligt faktum: Gaddafi har ett visst stöd, like it or not.
Det börjar bli lika tydligt att de som har dragit ut i krig är inte ens överens om vem som leder insatsen, inte heller vilka mål man har. Det är djupt oroväckande, och risken är påtaglig att det kan leda till långt större blodspillan och lidande än vad det var tänkt att förhindra. I förlängningen är det vatten på den radikala islamismens kvarn. Nu igen. Lär de sig aldrig?
Vad som händer i ett land där utländska makter ska med hjälp av vapen genomföra samhällsförbättringar skildras initierat av den fransk-afghanske författaren Atiq Rahimi. Den 14 april kommer hans "Jord och aska" (Leopard förlag; övers: Kristina Ekelund) ut på svenska. Jag tjuvstartar med en recension redan nu enligt gammal fin TK-tradition:
Den afghanske författaren Atiq Rahimi blev känd för den svenska publiken med sin Goncourt-belönade roman "Tålamodets sten". Nu finns också hans debutroman tillgänglig på svenska. Det är "Jord och aska", senare filmatiserad och prisbelönad i Cannes. Rahimi lever sedan 1985 i Frankrike, efter att hans familj flydde landet efter den sovjetiska invasionen.
"Jord och aska" är skriven strax efter att talibanerna tog makten i Afghanistan. Handlingen utspelar sig visserligen under den sovjetiska ockupationen, men inbegriper tre generationer, och öppnar sig därmed mot både framtiden och det förflutna.
Rahimi har ett mycket säreget sätt att skriva, texten består av korta, abrupta meningar och stycken, med en ständigt undertryckt förtvivlan. Det är avbrutna meningar, antydningar och associationer som snärjer läsarens medvetande. Det är en stil som ligger tydligt den muntliga traditionen nära.
Romanen är skriven i andra person, med ett direkt tilltal till de agerande. Små betydelsefulla detaljer berättar om väsentligheter i skeendet runt om. Olika tidsplan flyter ihop, liksom dröm, mardröm och verklighet. Fram träder en gripande bild av ett land och ett folk i djup sorg.
Genom hela texter löper paralleller och referenser till en, eller möjligen flera, klassiska persiska litterära verk. Det kan vara svårt för den oinvigde västerländske läsaren att uppfatta alla hänsyftningar, jämförelser och metaforer. Men de djupa rötterna anas hela tiden, samtidigt som skönheten är uppenbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar