1. Ond och elak blir oftast bästa rollen. Varför är det så? Apropå att dansaren Ján Spoták hyllas för sin roll som ond trollkarl i Norrdans Svansjön (som har Härnösandspremiär i morgon lördag).
Problematiken går åtminstone tillbaka till Dantes "Gudomliga komedi". Helvetet är så mycket mer spännande och lättare att skriva om än Paradiset. Och det är klart, gå omkring i ett lakan och spela harpa i evigheters evighet låter inte särskilt tilltalande (rena helvetet?!). Analogt blir mörka och onda karaktärer betydligt intressantare än the good guys. Om författaren inte heter Dostojevskij så klart.
2. En rad framstående konstnärer bojkottar det nya Guggenheim-museet i Abu Dhabi. Ett stort konstmuseum i en rik oljestat i öknen, är det en bra idé?
Jag är skeptisk till museer i allmänhet, och stora museer i synnerhet. Men annars är väl Abu Dhabi en plats lika bra som vilken annan. Vare sig rikedom, olja eller öken borde diskvalificera någon från konstupplevelser.
3. Poesifestivalen i Härnösand ger ut en ny poesiantologi med bara unga röster. Unga människor verkar ha ett speciellt förhållande till poesi?
Poesin är mindre tålamodskrävande, vilket borde passa bra unga otåliga själar. Dessutom är poesins fria uttrycksform lämpligare för det stormiga och ofta förvirrade känslokaos som dväljs i en ung människas sinne. Men det tycker jag kanske bara för att jag håller på att bli gammal.
Gillade balettkommentaren särskilt :D
SvaraRaderaJag och en kompis var på föreställningen i dag och hon uttryckte det jag tänkte - när trollkarlen kom och kröp som en svävande spindel - hon sa: Men hur KAN man bara VARA ett sånt JÄVLA ÄCKEL när man DANSAR?
:D
Alltså... Huvvaligen. Det bara kröööööp under huden på oss.