Den socialdemokratiska partikongressen närmar sig med stormsteg. Alla partiledarkandidater som har sagt nej, har nu sagt lite mindre nej, och situationen blir allt mer oviss. Det bästa rådet hittills kommer från förra kulturministern Bengt Göransson som anser på fullt allvar att ett socialdemokratiskt parti bör ledas av en...socialdemokrat.
Själv kan jag inte låta bli att rekommendera valberedning att läsa André Brinks självbiografiska "Skiljevägar".
Den sydafrikanske författaren André Brink är välkänd för den svenska publiken ända sedan 70-talet med ett flertal uppskattade romaner. Han har nu hunnit bli 75 år, och trots tidigare föresatser att aldrig skriva mina memoarer har han av framför allt dagens situation i Sydafrika känt sig tvungen att klargöra och förtydliga de gångna årens utveckling.
I "Skiljevägar" (Forum, övers: Britt Arenander) beskriver Brink en uppväxt i en boerfamilj i ett nationalistiskt och konservativt småstadssamhälle. Det är en idyll där våldet ständigt lurar under ytan och rasmotsättningar är hela tiden närvarande i bakgrunden, för att då och då tränga fram i förgrunden på ett otäckt och omskakande sätt.
Brink skildrar på ett fascinerande sätt hur människor är fångar i sin uppväxtmiljös värderingar och konventioner, och hur oförmögna vi kan vara att befria oss från de invanda fördomarnas barlast, även om vi intellektuellt kan genomskåda deras ihålighet.
Men också att det ändå är fullt möjligt, även om det kostar på. Brink själv är ett lysande exempel på det. Steg för steg kommer Brink till insikt, han debuterar 1958, och på 60-talet är han med och bildar författargruppen "Die Sestigers" (60-talisterna), där de första afrikaansspråkiga författare som kritiserade apartheid var verksamma. Brink skriver för övrigt både på engelska och på afrikaans.
Han upplever 1968 i Paris, och blir alltmer engagerad i kampen mot apartheid, vilket gör hans egen situation i hemlandet stundtals mycket prekär.
I memoarerna möter vi en lång rad betydelsefulla personligheter inom sydafrikansk politik och kultur. Glädjen när rasåtskillnadssystemet välts över ända är stor, men Brink hamnar snabbt i opposition till den nya makteliten, som han anser har svikit sina egna ideal.
Genomgående för hans litterära bana är avvägningen mellan det politiska och det konstnärliga. Det är ingen tvekan om att han har lyckats förena de två, och resultatet är en litteratur som verkar i världen, som betyder något, som berör. Brink har en stark tilltro till det skrivna ordet: "Och så länge vi har ordet kan vi nå fram till andra i en kedja av röster som aldrig kommer att tystas."
Det bästa är dock en kommentar han fäller efter att kampen för att avskaffa apartheid är vunnen och nu ska det nya samhället byggas upp.
"Nu har vi lyckas med det omöjliga. Vad som återstår är att klara av det möjliga".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar