Julklappstips

 

"Gregor Flakierskis "Knockout" är en på många sätt imponerande roman. Dels för att den är så underbyggd av fakta men kanske i ännu högre grad för att hans romangestalter tänker och känner med en sådan äkthet." 

Lars Landström i Allehanda

"Rotholc själv har en tydlig, levande röst. Man tror på honom." 

Vibeke Olsson Falk i Flamman

"Grzegorz Flakierskis prosa är levande och uttrycksfull. Knockout känns omsorgsfullt genomarbetad, växlingarna av perspektiv ger en trovärdig bakgrund till Szaspel Rotholcs uppgång och fall som judisk hjälte och de omöjliga val som varje människa tvingas till i livshotande situationer." 

Elisabeth Brännström i Tidningen Kulturen

Kan beställas från Bokus, fysisk bokhandel eller direkt från författaren.

Chanukka 2023

 

Den judiska högtiden Chanukka börjar ikväll. Eftersom man ska aldrig missa ett tillfälle att lyckönska sin nästa, säger jag till alla där ute: Glad Chanukka!

Och dagen till ära en text med anknytning till högtiden:

"Nyligen började Chanukka, den judiska högtid som firas till minne av Judas Mackabeus seger 165 före vår tideräkning och den därpå följande reningen och invigningen av Jerusalems tempel. Chanukka infaller i december, ofta nära i tiden med den kristna julen.

De som är bekanta med Ed McBains böcker känner till det persongalleri som återkommer i de flesta av hans deckare. En av karaktärerna är den judiske detektiven Meyer Meyer. 

I en av romanerna, jag minns nu inte vilken, har dubbel-Meyer ett allvarligt problem. Det är december, julen närmar sig, och hans barn tjatar att de vill ha julgran, precis som alla sina vänner. Meyer är visserligen inte en troende person, men vissa normer och traditioner får man ändå hålla på, och en julgran i ett anständigt judiskt hem är inte att tänka på. 

Till slut ger han dock efter för det sociala trycket, åtminstone delvis. Det blir en kompromiss, han tar hem en gran som är ett…chanukkaträd!

Av detta kan man dra följande slutsats: mångfald är att föredra framför enfald, och med lite god vilja kan världen göras en smula större så att fler kan få plats.

Något att begrunda nu i juletider."

Julklappstips

 

Han var under 1930-talet en av världens bästa fotbollsspelare. En stor personlighet både på och utanför planen, tjusade han publiken och förargade motståndare på många av Europas arenor. När andra världskriget bröt ut fångades han utan egen förskyllan av historiens obarmhärtiga kvarnhjul och tvingades till omöjliga val. Utstött och föraktad utsågs han till syndabock för andras lika omöjliga val, exil blev hans öde, och han fick aldrig lov att återse sitt forna hemland.

Romanen Ett spel större än livet är berättelsen om hans fascinerande liv.

Kan beställas från Bokus, fysisk bokhandel eller direkt från författaren.

Non scholae sed vitae discimus

 

Bild: Svenska Filminstitutet

Skolan är ett ständigt aktuellt ämne, nu senast i samband med "kunskapskollapsen" i Pisa-mätningen.

Lyssnade på en debatt i radion om (bristande) integration i skolan. Benjamin Dousa, vd för högerns tankesmedja Timbro och före detta MUF-ordförande, talade sig, bland mycket annat, varm för ”evidensbaserade” undervisningsmetoder, och han förtydligade: ”katederundervisning”.

Eftersom jag de sju första åren av min skolgång har gått just i en skola med katederundervisning hajade jag till. Kanske för att jag hade ingen aning om att den var evidensbaserad, men framför allt för att högerns ideal här sammanfaller så nära med min skola i 60-talets kommunistiska Polen.

Den framstår idag som högerns (M, SD, L, KD och in den här fråga nog också en och annan sosse) mycket våta dröm. Betyg från första klass! Givetvis betyg i uppförande. Blev man underkänd i något ämne, det räckte med ett, fick man vackert gå om, jag hade flera klasskamrater som var två och till och med tre år äldre.

Skoluniformen var lika självklar som avskydd.

Och disciplin, jajamänsan! Det gällde att sitta ordentligt i sin bänk, om tilltalad skulle man ställa sig upp och svara (jag väckte stor munterhet min första dag i den svenska skolan när jag ställde mig i stram givakt), om inte tilltalad skulle man bara hålla käft.

Gjorde man sig skyldig till något ofog riskerade man att få sig en smäll, något som uppmuntrades av en del föräldrar. En särskilt sofistikerad straffmetod var slag med linjal mot öppen handflata, man skulle hålla fram handen, drog man tillbaka den – och försök att låta bli i det läget! – blev det ett extra slag.

Och all undervisning var katederundervisning, något annat förekom inte, grupparbete, projekt, det var helt okända begrepp. Lektion efter lektion fick man lov att lyssna på visdomen som förmedlades av våra lärare från nämnda kateder.

Resultatet? Högst tveksamt, både vad beträffar kunskapsnivån och formandet av en medborgaranda.

Så mycket för evidens.

Men den riktigt intressanta frågan är hur det kommer sig att skolan Sovjet-style från anno dazumal kommer så nära högerns skolideal av idag.

Ideologisk konvergens? Knappast, Sovjetkommunismen och nyliberalismen skiljer sig stort och har få ideologiska beröringspunkter.

Snarare handlar det om en auktoritär mentalitet. Den har sin utgångspunkt i en grundläggande misstro mot människor. Därför måste de kontrolleras, övervakas och straffas – hårt!

Det är som en skräckinjagande déjà vu. Ungdomsfängelser, avlyssning som får Stasi att framstå som ett gäng pojkscouter, livstidsfängelse för 13 åringar,  vi är snart ikapp Stalins Sovjet, där straffmyndighetsåldern sänkte 1935 till tolv, skärpta gränskontroller, låter det bekant?

Hela anrättningen serveras rejält kryddad med främlingsfientlighet.

Det är hög tid att vänstern tar strid för frihet och humanism.

Härnösandsborna bjöds upp på scenen

 

Pressfoto

Likt brottslingen som återvänder till brottsplats, kommer skådespelare och annat teaterfolk till den ort där det en gång började. På söndag kväll bjöds det på Härnösands teater på pjäsen ”En sorts Hamlet” av Porslinsteatern. Det är en fri teatergrupp som håller till i Gustavsberg utanför Stockholm, och består av idel folk från Ångermanland, främst Härnösand.

Pjäsen är skriven av Emil Roos Lindberg, som också har den stora rollen i föreställningen. Han är ursprungligen från Härnösand, känd för den breda publiken framför allt genom sin medverkan i Utvandrarna, och lokalt kanske främst för sin lysande rollprestation i ”Helvers natt” våren 2019.

Härnösandsbördig är även regissören Christoffer Wallin, medan Stina ”Joza” Johansson har sina rötter i Nordingrå. Med i föreställningen är också Raj Menon, och så vitt jag vet är han inte ångermanlänning.

Emil Roos Lindberg spelar clownen Qonrad som ska sätta upp Hamlet med sig själv i alla roller. Nästan alla i varje fall. Det blir förstås en något annorlunda Hamlet, en sorts Hamlet.

/../

Läs hela texten i Tidningen Ångermanland

Snart är det jul igen

 

Första advent. Nu är julhysterin i full gång.

Bild: Ulf Frödin

Julklappstips

 

Kan beställas från Bokus, fysisk bokhandel eller direkt från författaren.