Publiksuccé för Stenskolans musikcafé

Premiärkvällen för Stenskolans musikcafé blev en stor succé. Närmare hundra personer hade kommit, och extra bord fick ställas in. För underhållningen stod det nygamla Holmsten band, som bjöd på en bred repertoar med olika musikstilar såsom evergreens, dansmusik, visor, jazz och rock.

Föreningen Stenskolan, som är en ideell förening, startades för 15 år sedan för att bevara den 120-åriga stenskolan. Huset är ett allaktivitetshus där olika föreningar och intresseorganisationer bedriver verksamhet, men man söker ständigt nya aktiviteter, och nu ville man prova idén med ett musikcafé.

Publiktillströmningen överträffade alla förväntningar till arrangörernas stora glädje.
- Himla roligt, det blir säkert fler gånger, säger Svea Larsson, en av eldsjälarna bakom Stenskolan.

Att det just Holmsten band som spelade premiärkvällen var ingen tillfällighet. Det var här som Bert Holmsten spelade sista gången före sin hastiga och oväntade bortgång. Bert var en välkänd musikprofil i Ådalen, och när han gick bort bestämde sig hans brorson Mikael – vars far Ulf har spelat trummor i bandet - att musikgruppen skulle upphöra, men att man skulle fortsätta under ett nytt namn, som ändå anknöt till det gamla.

Under musikcaféet spelade bandet populära låtar, och efter pausen då det var fika och lotteri, var det dags för önskelåtar, något som man inom bandet var en smula orolig för.
- Det är som slak lina modell XL, sa Mikael Holmsten.
Men det gick alldeles utmärkt till allas belåtenhet, och kvällen blev en stor framgång.

”Nio hus och en kyrka” – att rädda ett kulturarv

Hur bevarar man gamla hus och varför? Konsthistorikern och författaren Lars Sjöberg var på Stenskolan i Bollstabruk igår kväll, och visade bilder och berättade om sitt arbete för att bevara kulturarvet. För att rädda gamla hus från rivning köper han helt enkelt upp dem. Bland annat äger han EFS-kyrkan i Bollsta.

Lars Sjöberg har varit intendent vid Nationalmuseet, han var inblandad i IKEA:s satsning på tillverkning av gustavianska möbler, och han var en av dem som tog initiativet till utbildningen i historisk byggnadsvård på Träakademien i Kramfors.

Sjöbergs föredrag, som var mycket välbesökt, hade rubriken ”Nio hus och en kyrka”, och syftade på de hus han har förvärvat för att rädda undan rivning. Kyrkan är Evangeliska Fosterlandsstiftelsens gamla kyrka från 1905 i Bollsta.

Jag frågar om de föreläggande som han har fått för att åtgärda kyrkan i Bollsta. Lars Sjöberg skrattar:

- Jag ska nog se till de inte får några pengar, säger han.

Om ingen köper huset tänker han åtgärda det som behövs. Men helst skulle han vilja se att någon tog över huset. Helst en förening, då är han beredd att skänka bort den gamla kyrkobyggnaden. Han ser det som en utmaning att hitta en vettig lösning, men tyvärr har det än så länge inte dykt upp några ”starka krafter”.

Sjöberg skämtar mycket om sin passion för gamla hus, och att han så gärna köper dem också.

- Man behöver inte vara rik, bara satsa det man har kvar i livet.

Men egentligen handlar det för honom om så mycket mer, och något mycket allvarligt. Han vill rädda ett kulturarv. Han vänder sig mot dagens rivningsraseri som han ser som kortsiktig vinstjakt och ett uttryck för slit-och-slängmentalitet. Genom att bevara gamla hus räddar vi dels ett kulturarv som berättar om de vanliga människornas liv och vardag, men också ett hantverkskunnande, som innebär beständighet och möjlighet till återanvändning.

- Genom att ta tillvara arvet från sågverksepoken har Kramfors en unik chans att skapa en helt ny och bättre boendemiljö.