Veckan från hyllan 8

I somras utvisades en stor grupp romer från Sverige. Samtliga var medborgare i ett EU-land. Enligt polisen hade de gjort sig skyldiga till tiggeri, vilket inte är ett brott, men enligt snuten ledde det till att de inte kunde försörja sig, vilket enligt en gammal lag från 50-talet är ett brott och då var det liksom OK med utvisning. Dessutom påstod snuten att de en del av de tiggande romerna hade begått brott, och inte nog med det, de var också aggressiva mot förbipasserande, och "gått på folk" - polisrapporter har sina egna litterära kvaliteter.
Det förekom en del protester, de fanns de som hävdade att utvisningarna skedde på rent rasistiska grunder, men det förnekades kategoriskt av polisen och avvisningsminister Billström. Romerna åkte ut, och alla var nöjda och glada.
Den svenska polisen som har i internationell jämförelse sensationellt dåliga uppklarningsprocent kunde bättra på statistiken, risken eliminerades att någon kunde tära på svenska välfärden, och då kunde den fortsätta att avvecklas i lugn och ro, och Sverigedemokraterna kunde växa i styrka.

Allt skulle vara frid och fröjd om det inte var för några jobbiga journalister som på grund av någon medfödd eller möjligen förvärvad yrkesmässig perversion ska jämt lägga näsan i blöt. Ekot gjorde en noggrann granskning och kom fram till följande oförskämda sanningar:

De flesta av de utvisade ägnade sig inte åt tiggeri, utan var gatumusikanter. Polisens påståenden om deras aggressivitet och att de skulle ha "gått på folk" var rena lögner, ett tämligen uppenbart tjänstefel och möjligen också övergrepp i rättssak.

Den svenska polisen har dessutom gjort sig skyldig till - förutom rasism och diskriminering! - ett brott mot EU-direktiv om fri rörlighet. Då de som skulle utvisas hölls i förvar längre än tre dagar borde de ha fått ett rättsbiträde, vilket de inte fick. Åter igen tjänstefel, ett grovt sådant.
Avvisningsminister Billström som stödde avisningarna vägrar att uttala sig. Länspolismästare Carin Götblad hänvisar till en pågående utredning.

Men gränspolisen står på sig, och uppvisar därtill en total brist på blygsel och en häpnadsväckande kreativitet:
- De har tiggt. Instrumentet är ett verktyg för att få ihop mer pengar. Det är bara ett verktyg för tiggeri, istället för den vädjande blicken, säger Ingemo Melin Olsson vid gränspolisen i Stockholm.

Fattar ni? En enkel och samtidigt djuplodande analys av musikinstrumentens innersta väsen. Chopin, Paganini, Charlie Parker, de var bara ute efter lättförtjänta pengar, och istället för en utsträckt hand och "vädjande blick" gömde de sig bakom sina instrument.

Det är lätt att bli orolig. Får snuten gå in i konserthallar? Fullt med tiggande blattar där som använder instrument som "ett verktyg för att få ihop mer pengar".
För er som har en liten annorlunda syn på musiken vill jag gärna rekommendera Andrei Makines "Musiken i ett liv" (Norstedts 2004; övers: Ulla Bruncrona). Så skrev jag om den när den kom ut:

"I ett helt annat format än Esterhazy skriver den i Frankrike bosatte exilryssen Andrei Makine. Hans senaste bok "Musiken i ett liv" är en utsökt liten berättelse som utspelar sig under de stalinistiska utrensningarna på 30-talet, senare under det som i sovjetisk historieskrivning kallas för Det Stora Fosterländska Kriget, med en tragisk final under Stalintidens sista år. Musiken har huvudrollen på flera plan, och fram stiger en bild av den lilla människa som offer för en grym värld utan förbarmande där varje mänsklig åtbörd kan störta individen i djupaste olycka. Men där finns också en liten plats för värdighet, solidaritet, integritet och - naturligtvis - musik. Det här är en bok i bästa ryska (även om Makine skriver på franska) berättartradition, där främsta förebilden tycks mig vara Tjechov, ett annat namn är Isaak Babel.

Andrei Makine slog genom med succéromanen "Det franska testamentet", andra böcker av honom är "En fallen fanbärares bekännelser", "Olga Arbelinas brott", "Kärlek vid floden Amur" och "Rekviem för Öst".

Europas svikna ideal

Romernas är Europas största minoritetsfolk. Trots att de har levt här i över tusen år är de än idag utsatta för svår förföljelse.

BOK
Född fördömd. Romerna – ett europeiskt dilemma
Irka Cederberg
Leopard förlag, 2010

Frankrike massutvisar romer till Rumänien. Trots att rasismen lyser tydligt genom applåderas åtgärderna av Italiens regering. Eller är det kanske just därför? Omvärldens protester är synnerligen lama.

Förföljelse och trakasserier av romer är ingenting nytt inom EU. Det har förekommit regelrätta pogromer, också med dödsoffer i flera EU-länder, bland annat Italien, Österrike, Ungern, Tjeckien och Slovakien. I de två sistnämnda har det byggts murar kring romska bosättningar. Våld, hot och diskriminering tillhör vardagen för Europas romer, som ofta lever under förhållanden som inte är människovärdiga.

Inte heller i Sverige har vi mycket att yvas över. Nyligen utvisades en grupp romer, på uppenbarligen rasistiska grunder. Migrationsminister Tobias Billström försvarade tappert tilltaget, och protesterna var inte överdrivet häftiga. Det är val snart.
Ungefär samtidigt med utvisningen av de tiggande romerna, publicerade regeringens delegation för romska frågor ett betänkande där man bland annat konstaterar att romerna i det svenska samhället är utsatta för ”extrem och oförsvarbar exkludering”, att de som grupp är ”mest diskriminerad och missaktad”, och att det i Sverige råder ”strukturell antiziganism”.

Arbetslösheten bland romer ligger på omkring 80 procent, många har inte ens gått ut grundskolan, medellivslängden är påtagligt lägre, deras delaktighet i det politiska livet försumbar. Delegationen föreslår en nationell strategi för att uppnå full jämlikhet för romer inom 20 år. Den som lever – och har tålamod nog - får se.

Paradoxalt nog har romerna situation i Öst- och Centraleuropa försämrats sedan kommunismens sammanbrott. Under kommunisttiden beviljades romska flyktingar nästan alltid politisk asyl i Väst, medan de numera avvisas konsekvent, också i strid med EU:s fria rörlighet.

Urholkade sociala skyddsnät, ökade klassklyftor, uppblossande nationalism och högerextremism har på ett allvarligt sätt förvärrat romernas ställning. I det sönderfallande Jugoslavien har de klämts mellan de krigande nationalisternas sköldar. Mest påtagligt är det i Kosovo, där romerna har av den albanska majoriteten utpekats som syndabockar, och utsatts för svåra förföljelser, utan att det internationella samfundet har funnit det mödan värt att ingripa. Högre värden än mänskliga rättigheter står tydligen på spel.

Antiziganismen i Europa är ingenting nytt. Under medeltiden ordnade de tyska furstarna sällskapsjakt på romer. Under 1700-talet är det vanligt med brutal tvångsassimileringspolitik, där romska barn tas från sina föräldrar och placeras ut hos ”vita” familjer. I Rumänien förekommer romsk slaveri fram till mitten av 1800-talet.

Nazisterna bedrev det som kom att kallas ”den okända Förintelsen”, minst en halv miljon romer mördades i koncentrationsläger och på andra ställen. Med tanke på att det rör sig om människor i samhällets marginal, med ofta högst bristfällig registrering och folkbokföring, och där många dessutom sökte dölja sitt ursprung, är det rimligt att anta att siffran i själva verket är långt högre, så många som en och en halv miljon har nämnts.

Irka Cederberg, svensk-romsk sociolog och journalist, har skrivit en bok som ger en nödvändig historisk bakgrund till romernas situation i Europa. Hon lyfter också fram de olika yttringarna av den rika romska kulturen. En systematisk genomgång av romernas situation i de enskilda länderna ger en bra och samtidigt skrämmande bild av romernas utsatta läge idag.

Bokens undertitel *Ett europeiskt dilemma* anknyter medvetet till Gunnar Myrdals *An American Dilemma*, och vill framhäva motsättningen mellan å ena sidan Europas höga humanistiska ideal, och å den andra den faktiska verkligheten för romerna som står i drastisk kontrast till de högstämda idéerna.

I dessa tider då rasismen och främlingsfientligheten åter sticker upp sitt fula tryne, och blir allt mer accepterade också bland etablerade politiska krafter är Cederbergs bok en nödvändig läsning.

Migrationsminister Tobias Billström begår olagliga handlingar mot romer

Rumänska romer utvisas från Sverige trots att de är EU-medborgare, och har inte begått något brott här. Polisen stödjer sig på en lag som ger den rätt att utvisa utländska medborgare om misstanke föreligger att de kan inte ”ärligen försörja sig”. Flamman bad Rosa Taikon, välkänd svensk-romsk debattör, om en kommentar.

- Jag blir så upprörd! Tobias Billström begår en olaglig handling. Han använder en gammal rasistisk lag från Gustav Vasas tid.

*Du anser alltså att utvisningarna är olagliga?*

- Självklart! Att tigga är inte olagligt i Sverige. Jag läste nyligen om att det lär finnas omkring 500 uteliggare i Stockholm som också tigger. Ska Billström utvisa dem också? Nej, det handlar om ren och skär rasdiskriminering. Och då talar vi inte om Berlusconis fascistoida Italien eller den oärlige Sarkozys Frankrike, utan om ett svenskt och demokratiskt samhälle.

*Hur tror du att utvisningarna påverkar inställningen till romer här i Sverige?*

- Många har blivit upprörda. Det finns också många som protesterar. Men tyvärr finns det också många som frågar varför romerna helt enkelt inte skaffar ett vanligt jobb. Det är den klassiska frågan. Människor förstår inte att det inte går att få ett arbete om man helt saknar utbildning, vem anställer en person som inte kan läsa och skriva? Och som dessutom inte har någon bostad. Det är svårt i Sverige, och i ett land som Rumänien är det totalt hopplöst.

*Hur är situationen för romerna i Rumänien?*

- Det förekommer mycket förtryck och diskriminering mot romer här i Sverige. Men jämfört med Rumänien lever vi i ett himmelrike. Romernas situation i Rumänien är mycket, mycket svår. Vi får inte sticka under stol med att det förekommer organiserat tiggeri, att det finns rika romer som tvingar fattiga romer till kriminella handlingar. Det kan de göra tack vare den mycket omfattande korruptionen i Rumänien. Mutor hör till vardagen där.
Men varför straffar Sverige *alla* romer? Varför drabbar det också oskyldiga? Vi säger inte att alla poliser är sexförbrytare, men när det gäller romer dras alla över en kam. Så har det alltid varit.

*Samtidigt som utvisningarna uppmärksammas i media lägger delegationen för romska frågor ett åtgärdspaket? Tror du att deras förslag kan föra romernas sak framåt?*

- Det finns så många olika delegationer… du menar den där med Leissner? Ja, vad ska jag säga, hur lång tid är det rimligt att det ska ta innan diskrimineringen av romer upphör? Leissner säger att om 20 år ska det råda full jämlikhet. Om en person alltså är 20 år nu, ska han eller hon vänta tills de blir 40, innan de kan gå ut i samhället utan att vara andra klassens medborgare. Det är inte rimligt! Det skapar bara hopplöshet som leder till kriminalitet, och andra problem.

*Vad ska man då göra?*

- Utbildning är viktig, kanske det viktigaste. Romer måste börja ställa krav, och slåss för sina rättigheter, precis som jag och min syster Katarina har gjort ända sedan 60-talet. Då fick vi också ett kraftfullt stöd av många svenska kulturpersonligheter: Per Oskarsson, Peter Curman, Karl-Axel Sjöblom. Det stödet var mycket värdefullt, och det behövs idag också. Tack vare det kunde vi ta små steg framåt, och även om vi fick betala ett dyrt pris, har svenska romer det trots allt lite bättre än romer i andra länder.

*Finns det något som man inte ska göra?*

- Låta bli att som migrationsminister Billström ta till olagliga åtgärder mot romer!