Thage Nordholm på tioårsjubilerande Orsta ateljé

Ateljé Orsta i Nordingrå firar tioårsjubileum. Sommarens första utställning mönstrar Nordingrås främste konstskildrare den store koloristen Thage Nordholm.

Carin Hedlund som driver galleriet har sina rötter i Jättesta i Kramfors. 1970 efter gymnasiet flyttade hon till Umeå för studier och blev kvar där. Men hembygden gjorde sig ändå påmind, och 2005 köpte hon ett hus i Orsta i hjärtat av Nordingrå.

-          Det var faktiskt mest en slump, säger Carin.

Till huset hörde ett gammalt stall, och det var ganska naturligt att göra om det till ett galleri. Carin Hedlund har alltid inte bara varit konstintresserad utan också målat själv. Hon fick mycket uppmuntran av grannen från Jättesta och tillika bildläraren den fine landskapsmålaren Nils Gunnar Johansson.

Första året, det var alltså för tio år sedan, ställde Carin ut sina egna verk.

-          Jag hade en mycket liten skylt vid vägen, vågade knappt berätta att det var konstutställning här, berättar Carin Hedlund.

Responsen på hennes akvareller med gamla Kramforsmotiv blev överväldigande. Numera är Ateljé Orsta etablerat, och konstnärer från när och fjärran hör av sig för att få ställa ut här. I år visar 13 konstnärer sina verk här under sex sommarveckor.

Vedboden vägg i vägg med stallet har också häromåret gjorts om till utställningslokal.

Idén att fira tioårsjubileet i Nordingrå med en utställning med den store Nordingråkonstnären var egentligen helt självklar. Saken var inte sämre av att Carin har en hyggligt stor samling av Thage Nordholms verk, som hon har samlat på sig under drygt 20 år.

27 tavlor av Thage finns med på utställningen. Mycket motiv från Höga kusten och Nordingrå förstås, men även annat. Extra roligt är att det förutom litografier också finns med både oljor och akvareller.

Ovanligt många med människor på, vilket förekommer relativt sällan på Thages tavlor. Särskilt iögonfallande är ett kvinnoporträtt, jag tror i alla fall att det är en kvinna, figuren har starkt androgyna drag, med överskriften ”Med tack från Thage” och konstnärens signatur i övre högra hörnet!

Intressant är också de verk som förenar landskapsmåleri med skildringar av arbete, och som tematiskt, men i viss mån även estetiskt, närmar sig socialrealistisk stil i Amelins anda.

En utställning ni inte får missa!

Thages tavlor finns hela sommaren på galleriets övervåning. Samtidigt pågår flera utställningar i "vedboden".

SOMMARUTSTÄLLNINGAR 2016

ATELJÉ ORSTA

2-8 juli              Thage Nordholm

                         Johan med skägget, Holmlund

9-15 juli            Kristina Wålsten, textil

                          Carin Hedlund, akvarell

16-22 juli          Stefan Evensson, naturfotograf

                          Marol Art, konst på textil och kläder

23-29 juli          Margareta Andersson Hjort, keramik, skulptur, serier

                         Gunilla ”Tekla” Dahlin, akvarell

 30 juli-5 aug    Lena Gunnarsson, akryl

                         Rola Hamza, akryl

6-12 aug           Maria Tjärnström, akvarell

                         Monica Bohman, akvarell

                         Carin Hedlund, akvarell

Från Bäckland till Saturnus tur och retur

Avståndet till Saturnus lär vara 1195 miljoner kilometer. Tack vare konstnärlig kreativitet kan den sträckan förkortas avsevärt – det är inte längre än till Bäckland i Nordingrå där Margareta Petré har sin årliga sommarutställning.

Hur låter ljudvågor från Saturnus? Det är faktiskt mycket enkelt att ta reda på, det är bara att kolla på Nasas hemsida. Vilket var exakt vad Margareta Petré – efter tips från vår eminenta kulturredaktör Katarina Östholm – gjorde. Och varför gjorde hon det?

Det är en lång historia, men det har i alla fall att göra med hur Margareta arbetar med färg.

Sedan 1987 arbetar Margareta Petré helt och hållet nonfigurativt, och hon målar dessutom nästan uteslutande med händerna. ”Bort med motiv och pensel!”, var stridsropet.

Skapandet koncentrerades till att undersöka färg i alla dess aspekter. Ljus, form- det är självklart, men också färgens energi, och det inbegriper i stora drag vibrationer, rörelse och kanske framför allt ljud, hur svarar färg mot vissa klanger och toner.

Färgens musikalitet, om man så vill.

Margaretas tavlor har en form, med en spännande skala av nyanser, som söker sitt uttryck, och som innesluts av en ram av färg, oftast mörkare, och som kontrasterar i varierande grad.

Inneslutningen begränsar samtidigt som det framhäver. Det är konstens dialektik i fältet mellan spänning och balans.

Färg och form befinner sig i en konstant rörelse. De expanderar och komprimeras, skingras och går ihop igen.

Färgens energi är ett fascinerande spel som uttrycker universums skiftande aspekter i hela deras mångfald.

Särskilt spännande blir det med undersökningen av vitheten. Det är främst de tavlorna som svarar mot Saturnus ljudvågor – det är lite som 2001 – ett rymdäventyr, minus Strauss – och som av en tillfällighet är planetens ringar just vita.

Annars arbetar Margareta Petré helst i blått och rött, ibland även i gult – som tämligen konsekvent ligger nära orange – men nästan aldrig i grönt.

Rymden anfaller inte, inte i Bäckland, där är den på ett synnerligen vänskapligt besök.

Utställningen har öppet alla helger under juli månad, och efter överenskommelse.

Veckan från hyllan 19-2012

Det är 100 år sedan OS i Stockholm invigdes. Jag har aldrig förstått varför en del envisas med att kalla idrott för kultur, idrott är väl sig själv gott nog (om man inte förfäktar den groteska idén att kultur är allt), men visst förvarar ett OS sin plats även i en kulturtidskrift.


Det skrivs naturligtvis böcker om idrott, och inte så få heller. En del av dem är faktiskt riktigt bra kulturhistoriska studier, välskrivna dessutom.

Men det är mer än så. Konst har varit en OS-gren, ja till och med flera. Och det började just i Stockholm 1912.

De moderna olympiska spelens grundare Pierre de Coubertin hade som ideal en fredlig uppfostran för både kropp och själ och ville förena idrott och konst. 1912 i Stockholm kunde konsten introduceras. Man tävlade i fem grenar: arkitektur, litteratur, musik, målning och skulptur. Som småningom infördes olika underavdelningar till samtliga grenar.

Enligt reglerna skulle varje bidrag vara inspirerat av idrott, och inte var publicerat före OS. De litterära verken var begränsade till 20 000 ord, fick skrivas på respektive språk men med ett sammandrag på engelska eller franska. Musiken presenterades i notform.

En kuriositet i sammanhanget är det sovjetiska deltagandet i konsttävlingarna vid OS 1924, annars bojkottade Sovjet de olympiska spelen som ansågs vara ett ”borgerligt spektakel”. Två IOK-presidenter har deltagit i konsttävlingar: självaste de Coubertin som under pseudonym vann litteraturtävlingen 1912, och Avery Brundage som var med i litteratur 1932 och 1936. Två personer har lyckats att vinna olympisk medalj både i konst och i traditionell idrott: amerikanen Walter Winans som hade vunnit ett guld och ett silver i skytte, vann dessutom ett guld i skulptur i Stockholm. Ungraren Alfred Hajos vann två guldmedaljer i simning 1896 för att 28 år senare ta silver i arkitektur.

Ingen av deltagarna i de olympiska konsttävlingarna har lämnat några bestående spår efter sig inom konstvärlden. Däremot kan OS-konsten ståta med några riktiga högdjur bland jurymedlemmar, framför allt 1924 då Selma Lagerlöf dömde inom litteraturen och Igor Stravinskij inom musiken. Konst-OS kan också visa upp den äldste deltagaren, den 73-årige britten John Copley.

Sverige har inte skördat några större framgångar på den olympiska konstens område. Den enda medaljen är ett brons som vanns 1948 av Nils Olsson inom kategorin stadsplanering för sim- och sporthall i Göteborg.

1949 la IOK fram en rapport som konstaterade att eftersom så gott som alla deltagare i konsttävlingar var professionella, hade de ingen plats inom den olympiska idrottens amatörvärld. Den har ersatts med utställningar och föreställningar i samband med spelen.

Idag när amatörreglerna har övergivits inom OS borde det åter finnas förutsättningar för konstens återinträde i den olympiska gemenskapen. Tanken på att tävla i konst kanske tar emot för många, men faktum är att det redan tävlas i musik, litteratur, arkitektur. Pierre de Coubertins gamla tanke var nog inte så dum ändå.



Nyligen utkomna böcker om OS:


Christer Isaksson – Stockholm 1912, Ekerlids förlag

Hans Bolling & Leif Yttergren (red) - Stockholmsolympiaden 1912 – Tävlingarna, människorna, staden, Stockholmia förlag