Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se
Visar inlägg med etikett carema. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett carema. Visa alla inlägg

onsdag 18 januari 2012

Genuint humanistisk roman


Ett högst aktuellt nedslag i verkligehten.

ROMAN
Jag ska egentligen inte jobba här
Sara Beischer
Ordfront, 2012

Med en nästan kuslig timing kommer i Carema-skandalernas kölvatten Sara Beischers roman som utspelar sig på ett äldreboende.

Romanens ärende är emellertid inte att skandalisera, egentligen inte ens att kritisera. Nej, det är mycket mer raffinerat än så.

Den 19-åriga Moa är nyinflyttad i Stockholm. Hon ska egentligen bli skådespelare, men innan det stora genombrottet behöver hon ha ett jobb. Av en ren slump hamnar hon på ett äldreboende. Där konfronteras hon med en värld av ålderdom, sjukdom, förfall och död. Beischer sparar inte på detaljer för alla obehagliga kroppsfunktioner.

Jag måste erkänna att det fungerar, åtminstone på mig. Det är frånstötande, det väcker starka känslor av obehag. Jag misstänker att jag är långt ifrån den ende som reagerar på det sättet. För många tar det emot att arbeta med människor, men vem har någonsin hört talas om en person som får äckelkänslor av att rota i en gammal bilmotor?

Att arbeta med människor har låg status och betalar sig dåligt. På äldreboendet där Moa jobbar är de ständigt underbemannade. Alla anställda är där tillfälligt. Utom Eva, och alla undrar förstås vad det är för fel på henne.

Romanens handling drivs effektivt framåt av dialektiken i motsättningen mellan å ena sidan Moas ungdomliga, och lite naiva, dessutom en smula fördomsfulla, framtidsdrömmar, och å andra sidan äldreboendets värld som domineras totalt av livets slutskede. Där öppnar sig romanen mot ett löfte om allt det som finns där emellan, nämligen våra liv. Det är trösterikt och skickligt uppbyggt, med ett existentiell klangbotten.

Romanen är också dynamisk, med en utveckling av de mänskliga karaktärerna som imponerar. Det gäller både de anställda, som förvandlas från inskränkta schabloner till komplexa människor, och inte minst de gamla på äldreboendet som går hela vägen från nummer (!) – de betecknas med korridorens bokstav och rumsnummer, A4, D3, i ett slags patetiskt försök till distans - till levande individer.

Från avhumanisering till människoblivande, och det ger romanen en genuin humanistisk ton.

torsdag 1 december 2011

Smått och gott från vårt avlånga land


Inte helt oväntat

Skattesänkningarna efter den så kallade skattereformen på 90-talet och alla jobbskatteavdragen har medfört att de rika betalar relativt sett mycket mindre i skatt. De får också behålla mycket mer, medan för människor på de vanligaste inkomstnivåerna har effekterna av skattesänkningar ätits upp av nya avgifter. Så var det med mer i plånboken. Rubriken i Dagens Industri talar sitt tydliga språk: ”Rika vinnare när Sverige lämnade skattetronen”. Någon mer än Anders Borg som är förvånad? Moderaterna må vara nya, men sanningen att skattesänkningar gynnar främst de rika är gammal.

Dödsryckningar fortsätter

Varken de kollektivanställda eller tjänstemännen på Saab har fått ut sin lön i november. Motstridiga uppgifter dyker upp hela tiden. En av Saabs tidigare tilltänkta ägare, Viktor Mullers gamle kompis Antonov har gripits i London, anklagad för förskingring av astronomiska mått. En del av de förskingrade pengarna misstänks ha hamnat i Saab. Det ryktas om nya kinesiska delägare. Regeringen gör ingenting utom att se bekymrad ut. Allt medan tusentals människor i Trollhättan står utan pengar, och snart kanske också utan jobb. Så går det när man överlämnar viktiga delar av ekonomin åt marknaden.

Inte så fritt val

De uppseendeväckande och avskyvärda skandalerna inom äldreomsorgen har föregåtts tidigare av de inte lika uppmärksammade avslöjanden om privata skolor som drivs av pedofiler, delar ut generösa betyg för att locka till sig elever, missköter det mesta och läggs ner efter någon vecka. Det ser inget vidare ut för det så kallade fria valet inom den offentliga sektorn. Då inleds en borgerlig motoffensiv på debattsidorna. Det som har hänt är hemskt, och därför måste vi ha bättre upphandlingar, striktare regler och oftare kontroller. Men ett system som kräver så omfattande kontrollapparat är helt enkelt ett dåligt system.