Bloggtoppen

Blogg listad på Bloggtoppen.se
Visar inlägg med etikett Palestinakonflikten. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Palestinakonflikten. Visa alla inlägg

måndag 20 augusti 2018

Den konsekvente fredskämpen




Den israeliske fredsaktivisten Uri Avnery har avlidit 94 år gammal. Jag hade förmånen att intervjua honom 2009 under Gazakriget som pågick då.


Kriget ett misstag

Den mångårige israeliske fredsaktivisten Uri Avnery har bråda dagar nu med ständiga intervjuer. För honom är det ingen tvekan om att Israels avsikt är att få bort Hamas. Däremot tror han inte att det kommer att lyckas.

– En reguljär armé kan inte besegra en gerilla med djup folklig förankring.

Han säger att kriget mot Gaza är ett stort misstag, och även om konsekvenserna till en viss del beror på hur kriget slutar, är han övertygad om att det som händer i Gaza nu är negativt för Israel på lång sikt. Den radikala islamismen blir starkare, samtidigt som de sekulära arabstaterna försvagas. Människorna ser varje dag på al-Jazira hur palestinier dödas och lider, och det späder på deras hat mot Israel. 

Omvärldens passivitet skärper motsättningen mellan arabvärlden och väst. Ingen press är att vänta på Israel, och USA kommer att stoppa alla FN-initiativ.

Ingen total enighet

Därför spelar den internationella opinionen en mycket stor roll. Avnery och hans organisation Gush Shalom (Fredsblocket) arbetar med att påverka opinionen i Israel. Han modifierar något bilden av total israelisk enighet. Enligt en opinionsundersökning genomförd nyligen, är 20 procent helt emot kriget, och så många som 80 procent anser att Israels aktioner är överdrivna. 

Uri Avnery berättar stolt att de i lördags anordnade en demonstration i Tel Aviv med 10 000 deltagare. Nästa lördag planeras för en ny demonstration. Dessutom äger hela tiden små demonstrationer rum, runt om i Israel. Det finns alltfler som vägrar delta i kriget.

– De är inte många, men var och en av dem är en skatt, jag är stolt över dem och beundrar deras mod.
Risk för baksmälla

Den avgörande faktorn för Israels fortsatta agerande är emellertid utvecklingen av kriget. Hittills har Israel lidit små förluster. Om förlusterna ökar, vilket de kommer att göra om man går in i Gaza City, är en minskning av stödet för kriget att vänta nästan automatiskt. Det här är regeringen rädd för, och därför har markoffensiven stannat upp.

– Om kriget slutar utan en ”ärofull seger”, säger Uri Avnery och det är inte svårt att höra en viss sarkasm i hans röst, kan det bli det som på tyska kallas ”Katzenjammer” (eg. kattjämmer, men i betydelsen baksmälla eller ånger reds anm.) i Israel. Paradoxalt nog kan det här kriget vara ett steg närmare fred.

Insikten om att en militär lösning är omöjlig kan leda till en varaktig fred. Det innebär en tvåstatslösning utifrån 1967 års gränser, en vettig lösning på flyktingfrågan, och Jerusalem som huvudstad för både Israel och Palestina. 

Jag frågar Uri Avnery om han är optimistisk eller pessimistisk.

– På kort sikt är jag pessimist. Kort sikt, det är här och nu, och det betyder att människor dör, barn och kvinnor. Det är fruktansvärt. Men på lång sikt är jag optimist. Det måste man vara.


onsdag 14 mars 2018

Konfliktens katastrofala konsekvenser





Alla floder flyter mot havet
Dorit Rabinyan
Övers: Rose-Marie Nielsen
Norstedts

Pojke möter flicka och ljuv musik uppstår. Det har hänt förut, många gånger, ibland går det bra, ibland inte. För Liat och Hilmi är det emellertid kört ända från början.

Visserligen älskar de varandra passionerat, de delar gemensamma intressen, de skrattar ihop, på många sätt är de det perfekta paret. Men det finns ett litet problem, ja inte så litet, i själva verket oöverstigligt stort. Hon är nämligen israeliska, han palestinier.

Det är en klassisk Romeo-och Julia-situation med två älskande från var sitt motsatta läger. Rent allmänt gör ju verkligheten alltid intrång i människors liv, också de förälskade, men i samband med Palestinakonflikten ockuperar de yttre omständigheterna på ett brutalt och förödande sätt alla mellanmänskliga relationer.

I någon mening kan man säga att den fysiska, faktiska ockupationen har sin motsvarighet i en mental verklighet, som är minst lika destruktiv.

Liats och Hilmis kärlekshistoria är som ett grekiskt ödesdrama, de kan aldrig få varandra. De är båda medvetna om det, men kärlekens kraft driver de ändå vidare, och hindrar att de ger upp.

Den kanske värsta aspekten av den krassa politikens intrång i deras liv är att det förvägrar de rätten att vara individer, i förlängningen rätten att vara människa. Istället tvingas de att bli representanter för ett folk, en kultur och en religion. Det är ingenting annat än tribalism på en lite mer sofistikerad nivå.

Hon kan inte presentera honom för sin familj, han är ju inte ”ny pojkvännen”, han är palestinier!

Förrädiskt smyger sig stamtänkandet in i deras eget medvetande, manar till försiktighet med vad man säger, vilka ord och uttryck man använder. Och så småningom påverkar det också hur man ser varandra.

Dorit Rabinyan gestaltar både kärleken och konflikten känsligt och med äkta inlevelse.

Romanen bannlystes av Israels utbildningsministerium.

Den borde vara obligatorisk läsning, och inte bara i Israel.