En kvinnas kamp mot samhällets demoner

 

Demonernas dans
Esther Kreitman
Övers: Salomon Schulman
Tranan, 2021

Esther Kreitman är ”den tredje Singer”, länge överskuggad av sina mer berömda bröder, Israel Joshua och framför allt Nobelpristagaren Isaac Bashevis. De två hade konsekvent förtigit och förminskat henne, vilket var djupt orättvist då hon var en skicklig författare i sin egen rätt.

När bokförlaget Tranan nu ger ut hennes främsta verk ”Demonernas dans” (”Der sheydim-tants”) är det ett viktigt bidrag till presentationen av jiddischlitteraturen, och på sätt och vis en slags upprättelse för Kreitman.

Översättningen är gjord direkt från originalspråket, och översättaren Salomon Schulman har gjort ett fantastiskt jobb. Han har lyckats att överföra hela andan av jiddischkeit till ett nordiskt idiom på ett lika smidigt som levande sätt. Kontrasten är påtaglig inte minst mot den engelska versionens sterila präktighet.

”Demonernas dans”, ursprungligen utgiven i Warszawa 1936, är en familjekrönika med ett myllrande persongalleri som domineras av den unga Dvoyreles väg från flicka till kvinna. På så sätt är det även en utvecklingsroman. Boken visar tydliga influenser från östjudisk berättartradition, rysk episk roman och polsk romantik, och det är inte svårt att se ett konstnärligt släktskap med båda brödernas litterära skapande.

Det är inte desto mindre ett originellt verk i sin egen rätt. Romanen berättas i tredje person med en allvetande berättare, ett säkert grepp för att kunna ge författare en större frihet och på samma gång kunna distansera sig från händelseförloppet och dess huvudpersoner, samtidigt som det skänker berättelsen ett mått av objektivitet och trovärdighet.

Romanens värld är männens värld. Kvinnor förminskas, berövas allt mänskligt värde och reduceras till barnaföderskor och hushållshjälp. Författarens uppenbara alter ego Dvoyrele kämpar förtvivlat för att undfly sitt öde, hon söker sin tillflykt i dagdrömmar och litteraturläsning där hon skapar egna inre världar.

Mot slutet av romanen krymper persongalleriet, verkligheten blir alltmer instängd och flyttar in i Dvoyreles inre, känslan av klaustrofobi tilltar med en fragmentarisk, ryckig stil.

Här närmar sig Kreitman det modernistiska uttryckssättet.

Det är en stark berättelse om en kvinnas försök att frigöra sig från det förtryck som utövas av religion, ekonomi och misogyni. Det är i grunden en kritisk och hänsynslös skildring av kvinnans plats som tjänstehjon i den chassidiska världen, men i ett vidare perspektiv är det lika mycket en roman om de hinder som finns i vägen för en modern individ på väg ut i vuxenlivet, särskilt för kvinnor.

 

Om en bortglömd Singer

Jiddischlitteraturens klarast lysande stjärna, Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer, har ofta framhållit sin storebror Israel Joshua Singer som ett viktigt personligt föredöme och en litterär inspirationskälla. Under framför allt 30-talet var Israel Joshua en uppburen författare och publicist och ansågs som en av de främsta inom jiddischlitteraturen, som ju var mycket vital under den perioden, inte minst i Polen. Hans mest kända verk, romanen ”Bröderna Aschkenazi”, finns på svenska i en översättning från engelskan 1937, men är väl numera läst av mycket få. Och vore det inte för hans framgångsrika lillebrors, Isaac Bashevis, varma ord skulle Israel Joshua sannolikt vara helt bortglömd idag.

Betydligt mindre känd är deras syster Esther som också hon var författare. Hon behandlades betydligt mer styvbroderligt av sin sedermera berömde lillebror Isaac, och kanske även ännu mer av Israel Joshua, länge hennes favoritsyskon. (Det fanns ytterligare en bror, Moishe, den yngsta av dem, han blev rabbin, och dog under oklara omständigheter – hunger, sjukdom, umbäranden? – i slutet av andra världskriget någonstans i Sovjetunionen, deras mor var med honom. Två flickor dog dessutom i späd ålder i scharlakansfeber.)

Läs hela artikeln om Esther Kreitman på: Nättidskriften Dixikon