Utmejslat och avskalat

Jordgloben snurrar runt sin axel i lugn takt. Berättelser från periferin
Theres K Agdler
Staika förlag

Theres K Agdler är född och uppvuxen i den tyskspråkiga delen av Schweiz. Hon bor numera i Östersund, och skriver på svenska.
Hon debuterade 2006 med romanen Projekt Anaris (fjällfragment) för vilken hon fick Norrlands litteraturpris. 2009 kom Valår. Jordgloben snurrar runt sin axel i lugn takt är hennes tredje roman.

Romanen består av en rad korta berättelser, som har olika form, från konventionell rak berättande till saga, science fiction och absurd teater. Tillsammans bildar de, eller möjligen strävar efter att bilda, en dialektisk enhet vars grundteman är Platsen och Språket.

Platsen hos Agdler är ett samspel mellan det fysiska och geografiska fenomenet och ett mentalt tillstånd. Var finns din plats på jorden, och vad gör den till just din? I sitt sökande efter svaret rör sig Theres K Agdler tämligen obehindrat mellan Sverige och Schweiz, mellan Åre och Davos, men också på olika platser i Sverige, Umeå, Göteborg, Stockholm, och inte minst Kiruna, som i den underbara och suggestiva berättelsen Mönsterstaden.

Som det anstår en person som inte skriver på sitt modersmål är Agdler mycket medveten om språkets relativitet. Hon är fascinerad av benämningarnas överensstämmelser och skillnader, och dess eventuella betydelser. Det kan bli mycket lekfulla undersökningar, som i berättelsen Strandning 2, där ordet val skapar lika mycket förvirring som klargörande.

Agdlers eget språk är utmejslat och avskalat, och pendlat mellan det försiktigt avvaktande och det dristigt undersökande.

Ett författarskap som vill något mer.

Psykologiskt djuplodande

ROMAN
Att finna Helen
Magnus Ottelid
Jengel förlag, 2010

Vi lever i ett individualistiskt samhälle, där individen är allt, och självförverkligandet är livets mening. Samtidigt är det rekordmånga som krisar ihop, får inte ihop sina liv, och lider av utanförskap och ensamhet. Närhet är tydligen svårt i individualismens tidevarv.

På det temat har Östersundsbon Magnus Ottelid skrivit en fin liten roman. Två skeppsbrutna existenser med traumatiska upplevelser i bagaget träffas och försöket att hitta till varandra. Ottelid har ett språk som är träffsäkert, rikt och drabbande, och han får personer och händelser att hänga ihop på ett intrikat sätt.

Romanens styrka ligger i det psykologiskt djuplodande personteckningen. Här finns också flera mycket fina kärleksskildringar. Ottelid beskriver mer än han förklarar, och om jag har någon invändning så är det att det stundtals kommer alldeles för nära det terapeutiska innesnacket, ”bara vi nu talar ut, så blir allting såå bra”. Det står i skarp konstrast till bokens annars övertygande berättelse om människors oförmåga att välja livet.

Ingen happy-end här inte, desto mer av avstånd, smärta och svärta. En välskriven djupdykning i det mänskliga psykets mörka brunn.