Det är närmast en banalitet att upplevelser i barndomen påverkar ens psyke för resten av livet. Men hur tar man med sig tidiga erfarenheter som går ut på att till varje pris förneka vem man är? Den flerfaldigt prisbelönade polska journalisten Anna Bikont berättar i sin senaste bok ”Du har aldrig varit judinna” (Nigdy nie byłaś Żydówką, 2023) om sex judiska flickor som levde gömda under den nazistiska ockupationen av Polen.
Det är ingen tillfällighet att det är berättelser om
flickor. Det fanns förstås också pojkar som levde gömda och lyckades överleva
Förintelsens mordiska maskineri, men det var långt svårare än för flickor.
Pojkarna var lätta att identifiera som judar eftersom de var omskurna.
Flickorna – och kvinnorna i allmänhet – hade inga sådana igenkänningstecken.
Att det var lättare för flickor betydde ingalunda att det
var lätt. Det kan vara på sin plats att påminna om Förintelsens blodisande
siffror: av de omkring sex miljoner judar som mördades under Förintelsen var 25
procent, alltså en och en halv miljon, barn upp till 15. Vid krigsutbrottet
1939 fanns det i Polen en miljon barn upp till 14 års ålder. 5000 överlevde.
Det är en halv procent. (Jag har skrivit om det tidigare i Dixikon; ”Judiska
barn under Förintelsen”, 20170127)
De flickor som skildras i Bikonts bok tillhör med andra ord
en mycket exklusiv skara.
Läs hela texten (ej betalvägg) i Dixikon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar