En ikons födelsedag

 

Idag är det Ernesto Che Guevaras (1928-1967) födelsedag. Dagen till ära ett par Che-relaterade texter.

Che
Björn Kumm
Historiska Media

1967 får den svenske journalisten Björn Kumm sitt livs scoop när han är bland de första på plats när Ernesto ”Che” Guevara mördas i Bolivia. 40 år senare skriver Kumm en biografi över Che. 

Under dessa år blir den argentinske revolutionären mystifierad, kanoniserad, och upphöjs till en sinnebild för uppror och självuppoffring. Hans ansikte med den beslöjade blicken stadigt fäst i en fjärran, lysande framtid finns på affischer, knappar och T-shirt över hela världen. Han är en idol inte bara för den revolutionära vänstern, utan också för ungdomar som helt enkelt hävdar sin rätt till ideal och en egen identitet.

Föga förvånande har den kapitalistiska marknaden inte varit sen att göra en god affär på att kränga idolbilden.

Det är naturligtvis inte helt lätt att skildra en sådan persons liv. Kumm går mycket systematiskt till väga, och man kan inte klaga på bristande kunskap och fullständighet. Den fråga man ställer sig är om familjehistorien har annat än kuriosaintresse. Bidrar verkligen skildringen av hjältens barndoms- och ungdomsår till att förstå den vuxna personen, och framför allt fenomenet Che? Det är högst tveksamt.

Boken är genomgående framför allt beskrivande, och man saknar fördjupning och analys. Inte minst den kubanska revolutionens komplexa utveckling och Ches roll i den hade förtjänat en mer ingående behandling.

Det går inte att ta fel på Kumms sympatiska inställning till sin hjälte, men bilden av Che blir märkligt platt och avslagen. Vi kommer aldrig in bakom idolbilden. 

Han var en principfast idealist, visst, men hur ser motsättningen ut mellan principer och krass realpolitik? Han ville sprida revolutionen till hela Sydamerika, ja hela världen, men var det inte lika mycket av dygd som av nödvändighet, helt enkelt för att häva Kubas isolering, och lätta på det amerikanska bojkottrycket? 

Och var Ches revolutionära hängivenhet bara ett utslag av en oförmåga att tålmodigt – och föga heroiskt – delta i uppbyggandet av ett bättre samhälle. Det finns delade meningar om Ches insats som politiker på Kuba, även om ingen ifrågasätter hans rättvisepatos och engagemang, det är ett ämne som vore värt ett kapitel.

Alltför många frågor förblir obesvarade, alltför många intressanta ämnen är utelämnade, för att Björn Kumms bok om Che ska kunna betraktas som en fullträff.




Hon älskade Che
Ana Menéndez
Övers: Hanna Axén
Forum

I Ana Menéndez bok ”Hon älskade Che” får vi följa ett stycke kubansk historia. En ung exilkubanska uppvuxen i Miami med sin morfar bestämmer sig för att söka sitt ursprung och leta rätt på sin mor. Hon reser till Kuba men kommer tillbaka tomhänt. 

En kort tid efteråt får hon ett paket avsänt från Spanien som innehåller ett antal fotografier – alla på revolutionsledaren Che Guevara – och brev från modern. Brevet består av en rad rapsodiska minnesbilder där hon skildrar sin uppväxt, sitt äktenskap, revolutionen och slutligen en passionerad kärlekshistoria med Che.

Samhällets och individens öden löper parallellt. Kubas förfall under Batista, oron under revoltåren, revolutionen och perioden efter beskrivs på ett långt mer nyanserat sätt än vad man kunde förvänta sig från exilkubanskt Miamihorisont.

Menéndez, som är verksam som journalist, har en fin förmåga att gestalta platser, man kan riktigt se Havanna precis som om man var där. 

Det är skralare med personteckningen. Den personliga historien har en storslagen ansats att förstå livet, men ingen av personerna blir någonsin levande. Det är svårt att begripa fascinationen för Che, revolutionsikonen framstår mest som en egotrippad och dödslängtande cyniker. Språket är ibland betydelsemättat och tankeväckande men mest veckotidningsmässigt och banalt. 

Vad sägs om följande beskrivning av den första kyssen: ”…i den ryms såväl den första underkastelsen som det slutgiltiga sveket.” Eller ”…hans röst sprang som ur mynningen på en porlande bäck.” 

Menéndez försöker upprätta samband och korrespondenser, olika sammanträffande som resulterar i en ytlig mysticism. Är berättelsen sann? Är huvudpersonen Ches dotter? Uppriktigt sagt är det svårt att bry sig. Synd på ett bra ämne.