Minnet har alltid en plats, och den platsen är alltid lokal. I sina bästa stunder kan det litterära återvändandet till barndomens universum fungera både på ett universellt plan och med stark lokal igenkänning.
Efter att ha varit borta länge från uppväxten norra
Västerbotten, nu under många år i Härnösand, återupplivar Tomas Frejarö
barndomens värld. Ett första trevande försök gjordes med hyggligt resultat i
den lilla novellsamlingen ”Övre Kågedalen”, nu fortsätter han med en ny novellsamling,
betitlad ” Klockarsläkten – och ekot av sorglöst bakvatten.
13 korta berättelser – jag har för mig att den korrekta termen
är novelletter – som hänger löst men genomtänkt samman.
Mästerberättaren och författaren Pelle Olsson har gjort en annan resa. Han lämnade Härnösand redan som 16-åring, och först nu mer än 50 år senare är han mogen att i litteraturen återvända till uppväxtstaden.
Hans senaste roman ”Kärlek, jävlar i helvete” utspelar sig på
två tidsplan, dels under huvudpersonens uppväxt under 50- och 60-talen med en
ensamstående mor i ”en liten stad vid Norrlandskusten”, dels i nutid i ett
litet fiktivt småländskt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar