Warszawasvenskarna
Staffan
Thorsell
Bonniers
Under
mellankrigstiden hade flera stora svenska företag ganska omfattande och mycket
framgångsrika affärer i Polen. Det var främst Asea, Ericsson och
Tändsticksaktiebolaget. När andra världskriget bröt i september 1939 gällde det
för dessa företags ledare på plats att rädda undan verksamheten från den tyska
ockupantens maktrusiga strävan att lägga beslag på allt som kom i deras väg. Företagstopparna
i Sverige var entydiga i sina instruktioner: Business as usual, fortsätt tjäna
pengar!
Vilket de
gjorde. Flera av dem var väl hemmastadda i Polen sedan länge, hade ett
vidsträckt kontaktnät och många polska vänner. Det dröjde inte länge förrän de
blev djupt upprörda över den brutala terrorn som nazisterna utsatte det polska
samhället för, då inte minst judarna.
Och flera av
de höga cheferna blir kurirer åt den polska motståndsrörelsen, och ägnar sig
även åt underrättelseverksamhet.
Dessa aktiviteter
ska givetvis hållas hemliga för företagens ledningar i Sverige – ingenting får
äventyra affärerna! Visserligen är man inte helt okunnig om att det smugglas
pengar och varor, men man ser mellan fingrarna på den som man tror oskyldiga
verksamhet, bland annat förmedlar Warszawasvenskarna diverse gåvor från kungen
till hans aristokratiska vänner i Polen.
Men det
förmedlas också material med betydligt mer kontroversiellt innehåll. Ett brev
från judiska representanter som avslöjar Förintelsen ofattbara omfattning.
Ungefär samtidigt lämnar diplomaten Göran von Otter muntligen en detaljerad
rapport om sitt möte med SS-mannen Kurt Gerstein, som i detalj beskriver
judeutrotningens infernaliska teknologi.
Den svenska
regeringen begraver all denna information i tystnad – vi får inte reta tysken
och riskera en invasion!
Sommaren
1942 grips Warszawasvenskarna, utom Sven Norrman som har turen att befinna sig
i Stockholm just då, och efter en lång utredning döms de till döden. Straffet
omvandlas av Hitler personligen till livstid. Spelet kring deras benådning och
så småningom frigivning blir till en bricka i ett spel om svenska
affärsintresse och ett pinsamt avslöjande av den svenska regeringens och
affärsvärldens cyniska inställning till att bedriva affärer med Nazityskland
till varje pris in i det sista.
Det är en
fascinerande historia som Staffan Thorsell berättar, som utvecklar mer
detaljerat ett skeende som nämns redan tidigare i Józef Lewandowskis bok
”Knutpunkt Stockholm”
.
Frågan
återstår varför det var så tyst kring Förintelsen trots att det fanns flera
synnerligen tillförlitliga vittnesbörd om den mordiska tragedi som pågick under
nazistisk ockupation. För Sveriges del handlar det om rädsla för invasion och
senare fortsatta affärer, men för de allierade? Det var visserligen inte helt
tyst från London, men med tanke på brottets oerhörda karaktär var protesterna
ändå förhållandevis försynta.
Det är svårt
att göra bli kvitt misstanken att man i London och Washington inte ville stöta
sig med förmodligen ganska breda och delvis mäktiga antisemitiska opinioner på
hemmaplan.
Rasism och främlingsfientlighet
var tämligen utbredda överallt, något som dessvärre gäller fortfarande.