Sovjets dystra 1900-tal

 

Röda Korset
Sasja Filipenko
Övers: Mikael Nydahl
Ersatz

Upplägget är egentligen ganska konventionellt. En ung man flyttar in i en lägenhet i Minsk, och börjar samtala med sin granne, en drygt 90-årig kvinna med begynnande Alzheimer. Hon berättar sitt livs historia, och den sammanfattar i stort sett det sovjetiska 1900-talet.

Romanens styrka ligger i skildringen av Sovjetsystemets hänsynslösa brutalitet och godtyckliga absurditet. Filipenko beskriver mycket levande hur minsta trivialitet kan bli ödesdiger i en Sovjetmedborgares liv, hur människor till vardags ställs inför omöjliga moraliska val där det bara finns förlorare, och systemets fullständiga avsaknad av hänsyn till mänskligt liv.

Det finns flera skildringar som berör starkt. Om den paranoida behandlingen av återvändande sovjetiska soldater från krigsfångenskap, om sadistiska övergrepp under förhör av NKVD, och inte minst Gulaglägrens dystert hopplösa grymhet.

Men det är också en roman om kärlek mot alla odds, om okuvlig kamp för att överleva, och om människans förmåga att behålla sin moraliska kompass även under de mest vidriga förhållanden.

Mindre övertygande är ramberättelsen, alltför omständlig och grovt tillyxad, med flera karaktärer som är rena pappfigurer. Varken den unge mannens hustru eller den gamla kvinnans äkta man tycks ha en droppe blod i sina ådror, de är helt och hållet artificiella skapelser utan tillstymmelse till liv.

Ändå läsvärt, med ett slut som förmår överraska.