Små vardagsbekymmer och stora original

 

Familjelexikon
Natalia Ginzburg
Övers: Johanna Hedenberg
Bonniers

Natalia Ginzburgs roman har visserligen titeln ”Familjelexikon” är mer av en krönika. Ett myller av familjemedlemmar, vänner och bekanta passerar revy under några decennier från första världskrigets slut fram till tidigt 50-tal.

Familjen består av idel aparta original, inte minst fadern, en excentrisk patriark, med lika starka idiosynkrasier som hans socialistiska sympatier och antifascistiska antipatier. Familjen umgås i Turins främsta intellektuella och kulturella kretsar, och där råder inte heller brist på starka och udda personligheter.

Med säker stilistisk hand och djup psykologisk insikt tecknar Ginzburg en lång rad minnesvärda porträtt. De präglas av en inkännande saklighet, en sorts objektivitet, som varken dömer eller fördömer, och även om den inte heller berömmer är den likväl kärleksfull.

Det formar sig till ett äreminne över författarens familj, och på sätt och vis över alla familjer.

Fonden utgörs av Italiens oroliga politiska situation efter första världskriget, som snart leder till fascisternas maktövertagande, och inskränkningar av demokratin och medborgerliga fri- och rättigheter. Oppositionen hoppas förgäves att den fascistiska regeringen ska bli kortvarig, i stället befästs den, oppositionella förföljs, fängslas och förvisas.

Under trycket av den tyska nazismen inför Mussolini så småningom en antijudisk lagstiftning, och antisemitiska kampanjer genomförs i landet.

Och sedan kommer kriget, och med det försvinner det sista av hoppet, för man vet att ”idioterna” kommer att vinna – därför att idioter alltid vinner.

Kriget förvandlas till en veritabel katastrof för Italien, och när militären i sitt försök att rädda vad som räddas kan störtar Mussolini, blir det än värre. Nu invaderas landet av tyskarna, och terrorn intensifieras till det yttersta, samtidigt som judarna situation förvärras ännu mer.

Ett av offren är Natalia Ginzburgs man. Resten av familjen klarar sig någorlunda bra. Förintelsens framfart i Italien var trots allt av ett helt annat slag än i Östeuropa, och även övriga Västeuropa, som Frankrike och Holland.

I Frankrike skördade för övrigt Förintelsen minst offer just i den lilla del av landet som ockuperades av italienarna.

Kriget tar slut, och en slags normalitet tar vid. Både för Italien och författarens familj. Livet går vidare med all dess små bekymmer och stora original.