Stadsfullmäktigerådet i Warszawa har beslutat med röstsiffrorna 36-19 att utreda en petition om namnändring av Dmowskis plats i centrala Warszawa, där han också står staty. Högern protesterar högljutt, ropar om "skam" och vanära", och hänvisar till statsmannens förtjänster för fosterlandet. De talar däremot inte lika högt om hans antisemitism, xenofobi och totalitära sympatier.
Platsen fick sitt nuvarande namn 1995.
Borgmästaren i den franska staden Rouen vill ersätta statyn av Napoleon med en av feministprofilen Giséle Halimi.
En staty av Otto von Bismarck hittas i en polsk by i Ostpreussen. Ska den resas upp på nytt som en vittnesbörd om gemensam historia eller grävas ner igen då järnkanslern förföljde polacker och den katolska kyrkan?
Roman Dmowski, polsk högerradikal, rabiat antisemit, beundrare av den italienska fascismen – och stor polsk patriot – får ett fem meter högt bronsmonument rest i centrala Warszawa. Samtidigt rensar man ut alla namn på gator eller institutioner har döpts till något som på minsta lilla vis kan andas någon anknytning till vänstern, och diskuterar att riva statyer över fallna sovjetiska soldater.
Stepan Bandera, ukrainsk fascist, nazistkollaboratör, skyldig till folkmord på polacker, ryssar och judar – och självständighetshjälte och offer för en kommunistisk mördare – en staty av honom har nyligen avtäckts i Lwów/Lviv/Lemberg (namn är inte neutrala!).
Benny Holmberg åker i sin roman ”Nu var det 1968” tåg genom Sovjet och begrundar alla dessa otaliga Leninstatyer. I Kina tar Maomonumenten aldrig slut. Han söker desperat efter bortförklaringar. Sedan tänker han sig oändliga rader av statyer av Erlander hemma i Sverige, och inser det fullständigt orimliga i det.
Statyer handlar lika mycket om det förflutna som om framtiden. Och kanske allra mest om nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar