Inskrifter
Zbigniew
Herbert
Övers: Irena
Grönberg
Ellerströms
Polen är
poeternas land, och efterkrigstiden har gett världen De fyra stora: Milosz,
Szymborska, Rózewicz och Herbert. De två förstnämnda har belönats med
Nobelpriset, Rózewicz, som är den ende i livet, fortsätter att fascinera, medan
Herbert är förmodligen den minst kände i denna illustra skara.
Han är
visserligen tidigare översatt till svenska, men ”Inskrifter” är den hittills
mest kompletta presentationen av hans poesi.
Vi får följa
Herberts utveckling från debutsamlingen En sträng av ljus från 1956 till de
sista raderna i Epilog till stormen, utgivna dödsåret 1998. Den självklara
kulmen är Herr Cogito från 1974, som också gav honom världsberömmelse.
Man brukar
peka på två avgörande faktorer som har påverkat Zbigniew Herberts skapande. Det
ena är andra världskrigets erfarenheter, som säkerligen satte outplånliga spår
hos ynglingen i övre tonåren, på väg ut i livet. Det andra är hans oförmåga att
finna sig tillrätta i kommunismens Polen. Samtidigt kan han inte heller förmå
sig till att helt lämna landet. Han tillbringar långa tider utomlands, men kan
definitivt inte räknas som exilpoet, sju av hans nio diktsamlingar är utgivna i
Polen under kommunismens egid, och han återvänder ständigt från sina
utlandsvistelser.
Jag tror att
det finns ytterligare en viktig faktor som har haft stort inflytande på
Herberts poesi, och det är förlusten av hemorten i Lwów. Denna urpolska stad
var historiskt ett viktigt kulturcentrum, och när den efter 1945 kom att
tillhöra Sovjet, spred sig majoriteten av den polska befolkningen över hela
landet inom dess nya gränser, med en gnagande känsla av förlust och hemlöshet.
”han fick
betala hemstaden/med livslång exil/fördrivna genom tiderna/vet vilket högt pris
det är”.
Det främsta
kännetecknet för Herberts poesi är hans ironi, mild och allt annat än hånfull. Han
betraktar allting med ett plirande dubbelseende, inte minst sin egen person i
Herr Cogito, med ambivalensen som en livshållning, i en lågmäld men bestämd
opposition till fanatism, men också opportunism.
”så här/på
sina två ben/../går/herr Cogito/genom världen/en aning ostadigt”.
Det är en
humanism som oscillerar mellan skepsis och bildning, skönhet och grymhet,
smärta och glädje, förgänglighet och evighet, tro och tvivel.
Det är
nästan överflödigt att påpeka att det är Ellerströms förlag som ligger bakom, det
är numera en poesins ymnighetshorn, helt oumbärlig i svenskt kulturliv.
Urvalet har
gjorts av Irena Grönberg, som också har översatt med känslig hand, och överfört
Herberts skenbart enkla språk med all dess nyansrikedom till njutbar svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar