Stämningar av mardröm

ROMAN

Staden och lågorna

Jerker Virdborg

Bonniers, 2012

Jerker Virdborg är en egensinnig författare som trots sin ungdom har med sina fem romaner lämnat tydliga avtryck i den svenska litteraturen. Också hans sjätte roman ”Staden och lågorna” följer sitt eget mönster.

Berättelsen om Viktor som faller överbord och hamnar i en stad som han inte kan lämna, men där han råkar ut för en oavbruten rad av obehagliga, och rent av grymma, upplevelser, kan utspela sig var som helst. Platsen påminner en del om Stockholm, men lika mycket om Göteborg, och egentligen ingen av dem utan kan vara nästan vilken annan plats i världen.

Också tidsmarkörerna är motstridiga, mycket pekar mot förfluten tid, men det finns annat som är uppenbarligen nutida modernt.

Tidens och rummets oklarhet är naturligtvis medvetna val som syftar till att poängtera handlingens universella budskap.

Den stad dit Viktor räddas till livet är en förfärligt avskräckande plats. Maffialiknande gäng drar runt och med hänsynslöst våld bedriver beskyddarverksamhet. Det tycks råda allmänt förfall, de flesta slavar för en mager kost, prostitution och fylleri ät allmänt förekommande, det anordnas vadslagning kring brutala gladiatorkamper med dödlig utgång, övergrepp, misshandel och våldtäkter hör till vardagen.  Det är en iskall värld, där människorna tycks oförmögna till både sympati och empati. Alla är rädda, alla är giriga, och det finns ingen väg ut därifrån.

Känslan av mardröm är stark, och Virdborg är en mästare i att skapa stämningar. Minimalt korta kapitel är som en serie blixtsnabba scenbyten där sceneriet förändras omärkligt lite åt gången. Medlen är små men uttrycken kraftfulla, det är mycket ond bråd död, våld och bestialisk grymhet, med alla morbida detaljer.

Det är som en tavla av Brueghels den äldre, vacker och suggestiv, men avslöjande otäck när man tittar närmare. Det har också drag av medeltida allegori, med den skillnaden att tolkningarna här är mycket mer öppna.

Det finns ett tänkbart personligt plan, där huvudpersonen återupplever – i drömmen? – en familjetragedi och en stor personlig förlust.

På ett annat plan rör sig romanen mot civilisationskritik. Staden är en bild av samhället, och det är ingen vacker bild. Man kan också ana en viss pessimism, problemen har antagit en sådan grad av förfall att endast en kataklysm, i romanen i form av en förödande storbrand, som kan öppna en väg ut, och framåt.

Ett revolutionärt budskap i en märklig roman av en märklig författare.