Feminist och antirasist om Katarina Taikon

Lawen Mohtadi är journalist och författare, och hon har nyligen tilldelats det allra första Sara Lidman-priset med motiveringen: ” Med journalistiskt skarpsinne, aktivistiskt engagemang och inspirerande folkbildningsförmåga har Mohtadi under lång tid visat på ett brinnande engagemang i antirasistiska och feministiska frågor”. Priset delas ut på lördag i Umeå, och på vägen upp stannade Mohtadi på torsdag till i Härnösand och höll ett föredrag på Sambiblioteket om sin bok ”Den dag jag blir fri” om Katarina Taikon.

Mohtadis bok är den första biografin över Katarina Taikon, vilket är en smula förvånande med tanke på vilken ställning hon hade i samhällsdebatten under ett par decennier, och inte minst hennes stundtals dramatiska och färgstarka öde.

Katarina Taikon var på många sätt en unik person, och man kan beskriva henne som en enmans kulturinstitution, med ett häpnadsväckande register. Hon var på samma gång författare, skribent, debattör, talare, aktivist, skådespelare, politiker, ja listan tar aldrig slut. Och hon har mer eller mindre på egen hand satt igång en debatt som ledde till viktiga reformer för att förbättra romernas liv.

Katarina Taikon var född 1932 i ett tält utanför Örebro. Hennes far Johan tillhörde en ”bättre” familj bland svenska romer. Han var gift tre gånger, i samtliga fall med icke-romska kvinnor, vilket trotsade familjetraditionerna. Desto mer förvånande att han själv gifte bort Katarina när hon var 14 år gammal.

Men hon flydde, fick så småningom plats på Stadsmissionens flickhem, och även ett arbete.

1948 gjorde den berömde regissören Arne Sucksdorff en film om Stockholms romer, ”Uppbrottet”. Katarina fick en av huvudrollerna, filmen blev en stor succé, och nya världar öppnade sig för Katarina Taikon. Hon skaffar sig äntligen en gedigen utbildning på en folkhögskola, driver en framgångsrik affärsrörelse, träffar sin livskamrat Björn Langhammer, bildar familj.

Men fortsätter att uppröras över romernas svåra situation. Skriver debattartiklar, och 1963 kommer hennes debutbok ”Zigenerskan”. Den blir till en början till att romernas problem, framför allt bostads- och skolfrågan, diskuteras och så sakteliga åtgärdas.

1969 publiceras den första boken om Katitzi, och fram till 1982 kommer det ytterligare 14, med en klar självbiografisk karaktär. Katitziböckerna får miljoner läsare, och Katarina Taikon är en av Sveriges stora barnboksförfattare.

Idag finns det knappast någon enskild person inom det romska samfundet med samma intellektuella resning som Katarina Taikon. Men hon fortsätter att inspirera i kampen för orättvisor. Både romer och alla andra.