Pigga isotoper och vardagens ljud

Sedan åtta år tillbaka finns det på Hola folkhögskola en kurs i ljudkonst. Kursen är på en termin, på halvfart med fyra träffar, resten av undervisningen sker på distans. Man har tio elever, hälften från närområdet, hälften från hela Sverige, bland annat Östersund och Stockholm.


- Vi arbetar både praktiskt, eleverna får till exempel bygga egna mikrofoner, och mer teoretiskt med föreläsningar, säger kursledaren Björn Eriksson.

Föreläsningar handlar om saker som ljudkonstens historia och analys av historiska ljudverk. Man får också lära sig olika dataprogram för att bearbeta och processa ljud.

Under Kristi himmelsfärdshelgen hade ljudkonsteleverna sin examensutställning, då de visade upp sina projektarbeten i Villan på Hola.

En trappa ner i källaren i en liten skrubb fanns Staffan Berntssons installation ”Ready oh”. Det finns ett bildspel på en dator, och var tionde minut spelas ett kort musikstycke. Tonerna låter mest som elektronisk musik i mina öron, och det visar sig att musiken grundar sig på de ljud som kan avlyssnas när radioaktiva isotoper sönderdelas. Tanken bakom är att radioaktiviteten finns överallt, och när tonerna som spelas upp är glada och pigga, skapar det lätt ett intryck av ett reklaminslag från kärnkraftsindustrin. I bakgrunden finns dessutom hela tiden ljudet från en fläkt, vilket ytterligare understryker normaliteten. Skickligt men inte särskilt övertygande.

På övervåningen håller Natalija Kamia till. Hon kommer från Docksta, men har sina rötter i det sovjetiska Ukraina. Hon är klassiskt skolad pianist, men har på senare år alltmer ägnat sig åt elektronisk musik och ljudkonst.

Hennes installation består av ett bildspel med bilder tagna med mobiltelefon hemma från fönstret, vid olika tidpunkter på dagen och året, och inspelade ljud, dels från en kaffeperkulator, dels från långtradare som passerar på E4:an, och med hjälp av ett filter har Natalija fått fram att bara motorljudet hörs.

- Det är vardagens ljud, inget exklusivt, sådant vi inte lägger märke till, säger Natalija.

Hennes ambition är att genom ett nytt kontext lyfta fram det som annars ofta går oss förbi, och hon vill göra det lågmält, hon vill inte arbeta i stora format.

Ljud finns överallt, konsten är att lyssna.