- Alltför många av våra soldater är till åren komna, och då går det inte längre, sa major Bertil Divert.
Han hade kommit från högkvarteret i Stockholm för att leda avslutningen. Han gladde sig åt att man slutade med fanan i topp, det var nämligen fullsatt i lokalen. Man började med sång och musik – det har alltid varit en viktig del i Frälsningsarméns framtoning – därefter framfördes ett tacktal från högkvarteret i Stockholm av överste Kristina Frisk. Det bjöds på kaffe och kaka, och sedan var det dags för själva avslutningsceremonin.
Bertil Divert höll en kort predikan om de olika symbolernas, fanas och emblemets, betydelse, fanorna rullades ihop, och efter en kort bön var en 115 år lång epok till ända.
Frälsningsarmén i Kramfors hade på slutet ett tiotal soldater, alla inte längre helt unga. En av dem är Emil Fällström, 88 år gammal, som knappt minns längre hur lång tid han har varit med.
- Jag tror att det var när jag gick i söndagsskolan, då var jag kanske sex, sju år gammal.
Han berättade om den sociala verksamheten som man har bedrivit på många äldreboende och bland ungdomar. Den största glädjen han upplevde som frälsningssoldat var när lokalen på Åsgatan helrenoverades för omkring 60 år sedan.
Det har inte heller saknats muntra episoder. Emil berättade om en sjöman från Kramfors som hade gömt sin älskarinna på båten. Hon var spanjorska och hette Antonia. Ryktet spred sig snabbt att hon sjöng vackert, och hon bjöds in till ett symöte som Frälsningsarmén höll varje tisdagkväll.
- Det kom så mycket folk att det var kö ut på gatan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar