Veckan från hyllan 22

Först räddades Saab från en ofrånkomlig nedläggning av holländska Spyker.
Ett företag som aldrig någonsin har gått med vinst, och som har finansiella problem sedan gammalt.

Sedan dröjde det ett år, då mycket lite hände, i varje fall mycket mindre än Spykers vd och ägare Victor Muller sa att det skulle hända. Och hux flux fanns det inga pengar i kassan och Saab stod stilla.
Det såg ut som att slutet var nära i Trollhättan. Igen. Då åkte Victor Muller till Kina, och vips, efter mindre än en vecka hade han hittat en samarbetspartner med stora plånboken. Och Saab var räddat. Igen,

Efter mindre än en vecka visade det sig att affären var avblåst och den kinesiska partnern med stora plånboken hade dragit sig ur. Saab stod still. Igen. Och frågan var om inte det var slutet i all fall. Igen.
Victor Muller flög åter till Kina, och mindre än en vecka senare hade han hittat en ny partner med den stora plånboken. Var Saab räddat? Igen?
Bara Gud, politbyrån och herr Muller vet. Gud kan vi lämna därhän, politbyrån vet vi ändå ingen någonting om. Och Muller?

Mannen är en osannolik trollkarl, bondfångare, charlatan, streber med en otrolig förmåga att övertala, charma, bedra, dupera och övertyga. Att döma av hans lön går det faktiskt hem.

Det är svårt att inte associera Muller till Ostap Bender, huvudpersonen i roman "Tolv stolar" av det ryska författarparet Ilf och Petrov, en av de roligaste böcker som någonsin har skrivits. Ostap Bender skyr hederligt arbete, men har alltid ett överflöd av idéer hur man kan lätt och snabbt förtjäna en slant, eller hellre två, och ett fenomenalt överskott av energi för att förverkliga sina idéer. Alltid beredd att luras, ljuga, fuska och spela fult för att uppnå sina mål.

I forna Sovjet är Ostap Bender, "den store organisatören", en kultperson och en arketypisk figur, och han står faktiskt staty i flera städer, framför allt i Ukraina. I Sverige borde han kunna vara en av Centerpartiets moderna hjältar.

"Tolv stolar" är en drift med NEP-perioden i sovjetisk historia. Och då slår det mig plötsligt att det är där vi befinner oss själva - folkhemmets egen NEP-period. Ett slags oreglerat system som avser att föra landet framåt, under fina honnörsord som valfrihet, flexibilitet och avreglering, men som i själva verket innebär ett feodalt system med personliga allianser, lojaliteter och korruption, där allt är tillåtet, om de gynnar de redan välbärgade och bara någon skum typ kan tjäna en hacka på det. Oftast utan att betala en spänn i skatt.

Varje tid har de hjältar som den förtjänar. Vi har Victor Muller, den nya svenska modellens egen Ostap Bender.

PS. Det finns en fortsättning på "Tolv stolar" som heter "Guldkalven", men den är inte lika bra. Mel Brooks filmatiserade "Tolv stolar" under namnet "Det våras för svärmor" (The twelve chairs), men den filmen suger.