1. Världens mest läsande folk firar nationaldag idag på Island. Behöver vi svenskar få en lika nära kontakt med vår historia som islänningarna har till sin?
Varje folk har så nära till sin historia som det behöver. Men för nära är inte heller bra, det leder bara till förljugen nationalism.
2. Finns någon gräns som inte bör överträdas när man skildrar kriminellas värld? Apropå Nuri Kinos biografi om storskurken Milan Seva och Jens Lapidus romaner.
Det finns alltid gränser, vilket är enbart positivt. Men var de går kan bara avgöras från fall till fall. Just de exempel som du nämner känner jag dessvärre inte till.
3. Akademiledamoten Lotta Lotass nya roman är en 50 meter lång telexremsa med text utan interpunktion. Låter lite svårläst, vad tycker vi om sådant?
Det blir egentligen ett konstverk i sig, med texten som en del av det. Så vitt jag vet är Lotass resonemang att eftersom ändå väldigt få läser hennes böcker kan hon lika gärna bjuda de trogna på något extraordinärt. Det kan ligga någonting i det på ett sätt, men samtidigt riskerar det att tangera uppgivenhet, eller ännu värre folkförakt - "jag kastar minsann inte pärlor för svin".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar