Midsommardagens drömska efterklang

En midsommardagsdröm
Av och med: Ola Lind, Mikael Öberg, Lee Berwick, Johan Nilsson, Maria Bervelius, Stefan Gyllenberg, Daniel Nilsson
Oljecisternen, Svanö

För några år sedan gjorde några musikentusiaster en intressant upptäckt på Svanö, ön mitt i Ångermanälven nedströms från Kramfors, när de hittade in i två väldiga oljecisterner, som står tomma mitt ute på ön, väl dolda av tät växande vegetation.
Det märkligaste med cisternerna är akustiken där ljudet har en efterklang på 30 sekunder. Det är som att sjunga fyrstämmigt med sig själv, och musiken blir till lager som byggs på varandra, och det uppstår helt nya och oväntade klanger.
Tanken föddes att ta vara på cisternernas unika egenskaper, och utifrån platsens historia och egenartade kultur skapa en musikfestival.

Grundtemat som man strävar efter är möten, framför allt musikaliskt naturligtvis där man sammanför olika artister och något nytt och spännande uppstår i mötet i en genomarbetad improvisation inom en bestämd form, men också möte mellan det nya och det gamla, industrialismen och den andliga världen, den lilla ön i Ångermanälven och den stora världen. Sist men inte minst midsommarens möte med den frodiga tiden som snart är borta.

Festivalidén blev verklighet 2008 på midsommardagen då den första Cisternfestivalen ägde rum och blev en stor publiksuccé. Den följdes upp året efter på midsommardagen med den andra upplagan. Arrangörsstaben med Ola Lind i spetsen kom då underfund med att en festival varje år blir i jobbigaste laget för democh beslutade därför att festivalen skulle arrangeras vartannat år istället.

Cisternfestivalen strävar efter att ge publiken en helhetsupplevelse, med olika ingredienser, musik, dans, teater, berättande. I år har man satsat på en hel och genomarbetad föreställning med titeln "En midsommardagsdröm", med en uppenbar Shakespeare-referens.

Inne i cisternerna råder närmast totalt mörker, vilket utgör en spännande konstrast till det kompakta ljuset ute som vid den tiden på året härskar oinskränkt dygnet runt. Både syn- och ljudupplevelser blir naturligtvis helt annorlunda i en sådan ytterst sparsam belysning.

Flera av inslagen är välkända sedan tidigare festivaler, som Blomstergudinnan i sin vagn, och eldfågeldansen. Det här inte en föreställning som kan sägas "handla" om vissa saker, uttrycksmedlen är inte intellektuella utan suggestiva. Vissa teman går dock att urskilja. Den besjälade naturens generositet, tillvarons magiska dimension, och människans självbild och komplicerade relation till naturen, framställd utifrån olika arketypiska figurer.

Det är en skickligt framförd föreställning, musiken är ömsom trolsk ömsom störande provokativ, och effekterna spektakulära. Samtidigt inbjuder ju cisternen till så mycket mer, och jag önskar nog att föreställningen innehöll fler inslag med musikaliska och visuella effekter.

Helheten är också svårgripbar, och därför blir det som en serie spännande scener som inte hänger ihop. Det är suggestivt, men utan att beröra på djupet.
Cisternfestivalen är inte desto mindre en upplevelse för alla sinnen utöver det vanliga. Vi ses igen om två år!