ROMAN
Till mamma på mors dag
Doris Dahlin
Ordfront, 2011
Doris Dahlins senaste bok presenteras som ”relationsroman”. Den tillhör den kategori som jag brukar benämna ”terapilitteratur”, och är oftast i sort sett uppbyggd enligt mallen: Den Stora Hemligheten som till slut oundvikligen mynnar ut i Den Stora Uppgörelsen.
För att det ska fungera krävs det en dynamik, men den saknas tyvärr i Dahlins roman, vi vet inte mer i slutet än vi fick veta på de första sidorna. Och det är inte direkt några djuplodande sanningar som har förmedlats, relationer med föräldrar är komplicerade, och man blir inte kvitt sitt förflutna.
Det är den psykologiska realismens totala nederlag, när den drunknar i pretentiös banalitet.
Dahlin kan förvisso sitt ämne, här finns några bra och levande beskrivningar av en människas inre kaos, det finns också ansatser till givande klassperspektiv. Tyvärr försvinner allt det positiva i ett töcken av klyschor och svulstig stil.
Jag kan förstå att Doris Dahlin behövde skriva den här boken. Det kanske finns ett terapeutiskt värde för läsaren också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar