Kristen marknadsföring

Det är julafton idag, imorgon firar vi Jesu födelse. Det har den kristna världen gjort i sisådär 2000 år, med andra en gammal tradition. Men kristendomen hänger med sin tid, inte minst i det stora kristna landet i vöäster:

Religionen är på frammarsch i USA. Det handlar givetvis inte enbart om ökad andlighet, utom mer om en rörelse med bestämda politiska mål, ofta av en obehaglig fundamentalistisk högerkaraktär. Det senaste är att den religiösa högern använder sig i allt större utsträckning av moderna marknadsföringsmetoder. ALRC, A.Larry Ross Communications, är en stor PR-byrå som sysslar med att ”föra tillbaka tron till media”, och arbetar bland annat åt en ökände TV-predikanten Billy Graham. Motive Marketing anses idag som det kanske mest framgångsrika företaget på marknaden för tro och familj (Faith and Family market). Det är de som marknadsförde Narniafilmen och Mel Gibsons famösa ”The passion of Christ”. I vanlig ordning krängde man prylar, den stora hiten var ett halsband med en spik, något som faktiskt fick en del kyrkliga ledare att protestera och påminna om att Kristus drev månglarna ut ur templet och inte in i det.

Det radikalt nya är att man marknadsför vanliga produkter genom att vädja till kristna värden eller teman. För ett par år sedan genomfördes en stor kampanj ”What would Jesus drive?”, som skulle propagera för ekologiska värderingar vid bilköp. Kampanjen väckte visserligen mycket hån i liberala kretsar som skämtade om att Jesus skulle säkert köra Honda Accord – ”The Apostles were in one Accord” (Apg. 5:12), men den visade sig mycket effektiv i många konservativa stater där de troende annars brukar ignorera miljöhänsyn.

Den religiösa marknaden är numera gigantisk och beräknas omsätta mellan fyra och sex miljarder dollar årligen. Den stora faran är att religionen med marknadens obönhörliga logik kommer att förvandlas till en vara vilken som helst, och som riskerar att dräneras på innehåll och trivialiseras. (För att inte nämna risken för utlokalisering till ett låglöneland.)

Det vore en utveckling som kunde få till och med en gammal och förhärdad ateist som undertecknad att utbrista: ”Gud förbjude!”