"gör intryck"

 

"en nära och personlig berättelse som din blir en påminnelse som gör intryck"

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Med mustigt språk

 

"Som vanligt gillar jag ditt mustiga språk och det är intressant att följa dina olika släktingar i berättelserna." 

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

"Något att berätta"

 

"Jag har haft stor behållning av läsningen, du har verkligen något att berätta och du gör det på sätt som är gripande, roliga och framför allt påminnande." 

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Stormakternas skräck

 

"Har ni hört den om den judiske bankiren som skulle ge ett stort lån till det mäktiga kejsardömets regering?

”Alltså, det högtidliga undertecknandet av lånet ska ske under pampiga former i det väldiga kejserliga palatset. Strax innan ceremonin ska börja tar inrikesministern bankiren åt sidan och säger:

- Min bäste herr Rosenzweig, jag vill bara i all vänskaplighet säga ett varningens ord till er. Håll ett öga på er son! De där radikala studenterna som han umgås med, samhällsomstörtande kretsar, de ägnar sig åt mycket farliga aktiviteter, det där kan sluta riktigt illa. Vår hemliga polis bevakar dem noggrant, och det vore mycket olyckligt om just er son...ni förstår säkert...som sagt, i all välvilja...för hans eget bästa…

Bankiren nickade eftertänksamt, klev sedan med bestämda steg fram till bordet där kejsaren och flera regeringsmedlemmar satt bakom de förberedda dokumenten som skulle undertecknas i den stundande ceremonin.

Han bugade och sa med allvarlig röst: Jag skriver inte på.

Upprörd stämning bokstavligen exploderade bakom det antika ceremonibordet. Kejsaren stirrade konsternerad på bankiren, statsråden halvskrek i mun på varandra: Va? Men varför? Allt var ju överenskommet! Så här i sista stund! Vad har fått er på andra tankar så här plötsligt? Har ni inget förtroende för Hans Höghets kejserliga regering?

- Nähä, verkligen inte! Vad är det för en stormakt som är rädd för min lille Moishe?!”

Så är det. Stormakter som saknar förtroende för sina egna medborgare, imperier som är rädda för obetydliga människor utan makt och inflytande, är dömda att gå under.

Det vet jag om inte annat så av egen erfarenhet. Redan 1977 visste jag att kommunismen i Östeuropa skulle krascha. Jag skryter inte, det är rena rama sanningen. Jag visste förvisso inte när det skulle inträffa, i ärlighetens namn trodde jag nog att det skulle dröja längre, men att det skulle hända var jag helt och fullt förvisad om. På goda grunder."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Utflykt till en skärgårdsö

 

”Det är lättare att få förlåtelse än tillåtelse” är ett populärt talesätt. Själv föredrar jag den egenformulerade sentensen ”Ställ aldrig en fråga som kan få fel svar”.

Detta lätt filosofiska infall har sin upprinnelse i en händelse för länge sedan och ganska långt från där jag befinner mig nu. Året var 1970 och platsen Karlskrona.

Min mamma hade fått sitt första jobb i Sverige, det var på Karlskrona lasarett och anställningen skulle börja i maj.

Vilket för övrigt får betraktas som häpnadsväckande med tanke på att vi hade anlänt till Göteborg från Polen bara ett halvår tidigare.

Karlskrona lät främmande och avlägset, småstadsaktigt inskränkt, skrämmande och en smula exotiskt. Den stora fördelen så vitt jag kunde bedöma utifrån mina då fjortonårigt nostalgiska horisonter var, förutom att mamma hade fått jobb där förstås, att det var närmare Polen. Åtminstone rent geografiskt, mätt i kilometer, mätt i verkliga möjligheter att kunna ta sig dit var det däremot lika avlägset som en annan galax.

Till och med månen låg ju sedan något år tillbaka närmare än så.

Mamma åkte i förväg för att påbörja sin yrkeskarriär i det nya landet, jag blev kvar i Göteborg för att gå klart vårterminen under mormors överseende. Märkligt nog minns jag ingenting av den korta perioden, ingen känsla av förväntan, oro för det okända nya – igen! - ingen rädsla, inget hopp, ingenting!

Inte heller kommer jag ihåg något av resan från Göteborg till Karlskrona. Tåg? Buss? Jag tror det var med tåg.

Desto livligare minns jag ankomsten till vår nya hemort. Lägenheten, som var ljus och fin, låg i en villa på sjukhusområdet, så det var nära för mamma till jobbet. Det var också bara några få steg till hållplatsen varifrån bussen till min nya skola avgick. Till centrum hade vi promenadavstånd, cykel var ett bra alternativ, och ännu bättre skulle det bli när jag fyllde femton och kunde köra moped, det var verkligen något som jag såg fram emot!

Hela stan var ju inte så överväldigande stor, och begreppet centrum uppfattade jag snabbt som ett pretentiöst uttryck för mindervärdeskomplex typiska för småstäder."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.

Världsbokdagen på Kramfors bibliotek

 

Med anledning av Världsbokdagen arrangerades en Mångspåkig poesisalong på Kramfors bibliotek. Dikter lästes på nio språk: japanska, arabiska, dari, engelska, tyska, ryska, finska, polska och svenska.

Själv hade jag ärna och nöjet att få vara med och läste dikten "Hund indragen i historien; monolog" av Wislawa Szymborska, ur diktsamlingen "Ett kolon", givetvis på originalspråk.

Några bilder från salonhen:

Slumpen i mitt liv

 

"Jag uppfattar mig själv som en rationell människa. Nu vet jag mer än väl att man ska vara synnerligen försiktig med sin egen självuppfattning, sällan är man så blind som när det gäller ens egen person. Men inte desto mindre tror jag mig besitta en viss självkännedom, som har inte minst kommit med åren. Jag har en bergfast tro på förnuftets kraft, vetenskap, fakta och upplysning, och är helt övertygad om att världen skulle vara en mycket bättre plats för oss alla om vi höll rationalismens fana högt. Eller åtminstone högre. Tillräckligt högt.

Människan är en rationell varelse, eller ja, har en stor förnuftspotential, livet styrs främst av våra förnuftsförmågor, borde i alla fall göra det, och det skulle vara oss till gagn om det skedde i allt högre grad.

Och ändå. Hur mycket jag än värjer mig mot det, är det ett faktum, och fakta skulle vi ju tro på, att livet styrs så ofta av helt irrationella krafter, av rena rama slumpen.

Är det bra eller dåligt? Det vet jag inte, och det spelar kanske inte heller så stor roll.

För det som är mest fascinerande med livet är hur det vid vissa tillfällen styrs av slumpen, dunkla krafter som inte är så mycket irrationella som fullständigt osannolika.

För drygt 50 år sedan lämnade jag mitt hemland Polen och flyttade till Sverige. En livsavgörande händelse, drastisk, på sätt och vis dramatisk, och jag tvekar inte heller att beskriva den som traumatisk.

Anledningen till att vi var tvungna att lämna Polen är välutredda många gånger och jag lämnar den därhän. Däremot är orsaken till att vi hamnade i Sverige mycket spännande.

Det berodde nämligen på simhopp. Ja just det, simhopp."

Boken kan beställas direkt från författaren eller från Bokus och fysisk bokhandel.