Drömmar som lever kvar

Drömmen om Elim

Vibeke Olsson

Libris

Vibeke Olsson är kristen socialist, med den något udda bakgrunden i 70-talets vänster och frikyrkan. Hon har varit präst inom baptistkyrkan, och under 80-talet var hon pastor i Elimkyrkan på Östermalm i Stockholm. Nu har hon tydligen funnit tiden mogen att berätta om de åren i romanform.

Boken har fått den fyndiga titeln *Drömmen om Elim*. Det är drömmar det handlar om, men mycket konkreta sådana: drömmar som många hyste, drömmar som sveks, drömmar som inte blev av, drömmar som lever kvar.

Elim är en församling mitt i storstaden där alla är välkomna, det är en mötesplats där människor ska finnas till för varandra. Här vill församlingen bygga en gemenskap i en söndrad värld.

Det är ett annat Östermalm än det vi känner till idag. Där finns fortfarande små lägenheter mot gården där det bor pensionerade vaktmästare och hembiträden. Arbetarklassen har ännu inte körts iväg till förorten, missbrukarna får ännu finnas synliga strax utanför de fina överklasskvarteren.

Det är ett annat Stockholm, det är en annan värld.

Drömmen om Elim är så mycket större än bara den lilla församlingen. Här tror man på latinamerikansk befrielseteologi, vill ha en ny ekonomisk världsordning, är stark kritisk till multinationella företag och tidens egoistiska anda.

För Vibeke Olsson är kristendom och socialism två sidor av samma sak, som ”äppelpaj och vaniljsås”.

Skildringen av Elimkyrkan andas så mycket 70-tal, det är ständiga stormöten och varor från tredje världen. De tar också några radikala steg bort från frikyrkans stränga regler. Rökning blir tillåten i en del av caféet – bara en sådan sak! och homosexuella kristna välkomnas i församlingen, ett stort steg då.

Samtidigt gör sig 80-talet allt mer gällande. Det ideella arbetet kommer successivt på undantag, människor har inte tid eller ork, blir otåliga och självupptagna, samtidigt som ekonomin rasar ihop och amorteringskraven hotar hela verksamheten.

Det är en berättelse om en värld i förvandling genom en nyliberal ”tyst statskupp”.

Varför sprack gemenskapen, vad hände när ett ”tyst socialt skred” inträffade?

Det finns lika många svar som frågor. Men det viktiga är framför allt den längtan som finns kvar, ”Vi bär alla inom oss det som aldrig blev”.

En roman som väcker både hopp och eftertanke också hos oss inpiskade hedningar.

Politiskt och privat vid förra sekelskiftet

Det har varit ett längre uppehåll i bloggandet. Det känns bra att börja åter med en text om en uppskattad författare och vän.

Amerikauret

Vibeke Olsson

Libris förlag

Vibeke Olssons romanserie om Bricken på sågverkskusten i Sundsvallstrakten har nu hunnit till den fjärde boken och millennieskiftet. Året är 1899, och när Bricken ser tillbaka på de gångna åren kan hon inte annat än känna djup tillfredsställelse. Även om det inte har varit någon dans på rosor, hårt arbete och många födslar har slitit ut den blott 30-åriga kvinna i förtid, men ändå tycker hon att hon har fått allt det som hon har drömt om: en bra man med ett fast arbete, fina barn, ett eget hem där alla kan trivas.

Amerikauret är en slags symbol för stigande välstånd då strävsamma arbetare kan kosta på sig ”överflödiga” lyxvaror som en tjusig väggklocka.

Det kan också tänkas stå för hur verksarbetarna har internaliserat den mekaniska tidsuppfattningen, så väsensskild från bondesamhällets naturbundna.

Det är nu som ett starkt proletärt etos utvecklas, det gäller att göra rätt för sig, att hålla rent och snyggt omkring sig, och att sträva på; ”Sköter man sig och är arbetsam kan det mesta glömmas.”

För även om så mycket har blivit bättre, hungerspöket har jagats bort från dörrtröskeln, är fortfarande arbetarnas situation i alltför hög grad beroende av brukspatronernas välvilja. Bostaden tillhör bolaget, och följer med anställning, liksom gratis ved och vid behov kredit i bolagets butik. Om olyckan är framme förändras ens liv i ett enda slag, och misären lurar runt hörnet. Emigration till Amerika och flytt till malmfältens gruvor är för många lika mycket ett löfte som ett hot.

Och rätten att organisera sig är fortfarande starkt ifrågasatt. Under stor del av 1899 pågår föreningsrättsstriden, som slutar med en avgörande seger för arbetsgivarna.

Barnarbete är en självklarhet, som arbetarna själva slår noga vakt om. Bricken tvingas att tackla ett intrikat problem, när det visar sig att hennes äldste son har ”gott läshuvud”, och en lärare med moderna idéer vill låta honom studera vidare. Att bli främmande för sin egen klass, och hamna utanför i sin nya omgivning, är inte en framtid som Bricken önskar för sitt barn.

Med en imponerande detaljkunskap om de historiska miljöerna blandar Vibeke Olsson stort och smått, politiskt och privat, och låter vardagens poesi blomma ut för fullt. Kvinnoperspektivet är här om möjligt ännu starkare än i de tidigare böckerna.

Jag ser redan nu fram emot Brickens fortsatta öden i det nya seklet.

Kampen för en gemensam framtid

Världsbokdagen firades med författarbesök på bibliotek runt om i Ångermanland. På Sambiblioteket i Härnösand talade Vibeke Olsson om sitt författarskap. Hon debuterade redan som 17-åring 1975, och har sedan dess gett ut ett tjugotal böcker, mest romaner. De flesta utspelar sig i historiska miljöer, framför allt i romarriket och under andra världskriget.

Hennes senaste romansvit har också en historisk bakgrund, men den här gången handlar det om sågverksepoken. Böckerna har anknytning till vårt län då handlingen tilldrar sig på Svartvik utanför Sundsvall. Huvudperson är flickan, och sedermera kvinnan, Bricken, vars öden vi får följa från det att hon är tio år fram till ålderdomen. Tre romaner har hittills kommit ut, och ytterligare två planeras.

Vibeke Olsson har länge intresserat sig för sågverksepoken. Hon ser den som ett mycket viktigt men bortglömt skede i svensk historia, den är länken mellan bondesamhället och det moderna Sverige.

- Det är en kort och intensiv period som präglas av ett starkt möte mellan det gamla och det nya, sa Vibeke.

1879 finns det i Sundsvallstrakten 43 sågverk, vilket gör Sundsvall till den tidens största sågverksområde. Det är en egen värld, där de flesta är inflyttade, och där rotlösheten är stor. Det skapar en tacksam jordmån för de framväxande folkrörelserna: väckelsen, nykterheten och socialismen.

Att romanerna om Bricken börjar 1879 är ingen tillfällighet. Det är året för Sundsvallsstrejken, den första storstrejken i Sverige, då 6000 sågverksarbetare lägger ner arbete, vilket ger eko också utomlands

- För mig som kristen och socialist var det fascinerande att se hur arbetarrörelsen och väckelsen kämpade tillsammans, sa Olsson.

Vibeke Olsson är baptistpastor och har också gjort sig känd som vänsterdebattör. Hon anser att socialismen och väckelsen är två sidor av samma sak, samma kamp för en rättvis värld, för fred och försoning.

Strejken slutade i nederlag, men la grunden för framtida segrar. Samtidigt ledde de frikyrkliga samfundsledarnas svek till att den enade fronten sprack och ömsesidiga hätska anklagelser, ett sår som aldrig har läkt. Motsättningarna mellan frikyrkan och arbetarrörelsen har bestått till våra dagar, även om Vibeke Olsson tror att det nu finns hopp om försoning.

- I en tid av superindividualisering, konkurrens och kommersialisering kan folkrörelserna enas i en kamp för en gemensam framtid.